Jag är en asjobbig kund. Jag spärrade mitt namn i statens personregister redan som 14-åring så jag får ytterst sällan direktreklam. Min telefon står i annat namn och numret är nixat. Jag är av princip inte med i några kundklubbar, dock har en och annan råkat slinka igenom i ett svagt ögonblick.

Varför då? Jo, jag vet att uppgifterna om mig är värdefulla och att det går att tjäna stora pengar på att jag gratis delar med mig av mina personuppgifter. Därför är jag den där jobbiga kunden som vägrar uppge mitt personnummer till kassapersonalen, som inte vill uppge mitt postnummer för en konstant pågående marknadsundersökning. Jag kryssar alltid av rutan som anger att ”jag gärna vill ha erbjudanden”.

För mig räcker det inte med en liten rabatt varje vecka för att du och jag ska ha någon form av relation. Handen på hjärtat, vad kräver du själv av dina relationer? Lite rabatt och en färgglad kundtidning några gånger per år?

Big data och digitala relationer är hetare än hett just nu och det går att individanpassa erbjudanden in i absurdum, i princip räcker det med att i samma ögonblick som graviditetstestet visar positivt så skulle den kunna skicka en signal till ett företag som glatt säljer uppgiften vidare till hugade spekulanter. En ny kund ska snart se världens ljus.

Men tyvärr har ofta jag och andra kunder inget val kring hur vi vill att din och min kundrelation ska se ut. Antingen måste vi gå med på att ge bort våra personuppgifter eller så står vi där med en mer eller mindre obrukbar produkt eller tjänst. Försök bara att tacka nej till villkoren för till exempel en mobiltelefon och uppgraderingar av mjukvaran så får du se.

Så du vill kunna erbjuda mig en relation i gengäld mot att du får veta allt om mina shoppingvanor och hur min tarmflora ser ut? Då måste du ha något jäkligt bra att komma med och räkna med att vi blir allt fler som kommer att ställa allt högre krav på dig och det du har att erbjuda. Min integritet är min valuta. Vad har du att komma med?

MAYA SAKSI

Chefredaktör