Christina Möller matdebattör och f d provkökschef för Coop. I min antiktidning hittar jag ännu fler sillrecept och mer julbordsprat. Plötsligt känner jag mig trött på all matinspiration. När jag berättar om min reaktion visar det sig att jag inte är ensam. Håller det på att bli för mycket av matsnack, recept, tips och tv-kockar? Under finalen av Årets kock börjar jag ana vad min mättnadskänsla över sillrecepten handlar om.Det är maten som show som väcker uppmärksamhet. Allt som handlar om vardagsmaten har lägre status än maten som event och landets främsta kockar är i rask takt på väg in i showbranschen.Under många år betydde matprogrammen i tv mycket för butiksförsäljningen. I dag är jag tveksam till om Mat-Tina sätter några avtryck i butikshyllan. Där är det i stället vanans makt som regerar. Matbutiken är ingemansland i fråga om matintresse. På ett Årets kockseminarium efterlystes utbildning för butiksgastronomer. Jag erinrar mig Konsums satsning på matmästare och motsvarande ambitioner hos bland andra Ica. I dag är sådana satsningar som bortblåsta. Jag är den förste att uppskatta fine dining och experimentell mat på krogen. Men utan en levande och ambitiös vardaglig matkultur blir finliret lätt ovidkommande kuriosa. Då blir matens underhållare matsvängens feodalherrar och matbutiken, pizzerian och thaikiosken är de nya statarlängorna. Kanske närmar vi oss vägs ände för uppdelningen mellan matshow och matlagning. Mat som underhållning och sevärdhet får inte bli den kraft som dominerar utvecklingen av matbranschen.