I Sverige är vi öppna för andra matkulturer, se bara på det rika utbud av mat från hela världen som erbjuds på olika restauranger liksom alla ”cross-over” kök.  Ibland tänker jag att branscher är väldigt dåliga på att se ”över gränserna” och låta sig inspireras av andra branscher och deras metoder för att locka till sig kunder.

Visserligen är kombinationen mat-mode-musik en välkänd koppling, men tänk tanken ett steg till och tänk affärsmodeller. Går det att streama mat?  Kan dagligvarubranschen lära sig något från gruvnäringen? Kan butiken sälja produkter som en arkitekt säljer tjänster? Vi kan ta ett större språng och korsbefrukta matbutiken med kulturen. Vilka utmaningar och likheter finns det mellan ett balettkompani och att driva en butik? Fler än du anar, tänker jag mig. Båda handlar ju om lagarbete.

Att vara nyfiken och se sin egen bransch genom någon annans ögon och inte fastna i uttrycket ” i vår bransch…” tror jag är det bästa receptet för att inte stelna i sin egen utveckling. De senaste årens ”disruptive innovation” handlar i de flesta fall om att ha tillämpat en bransch affärsmetod på en annan bransch. Musikbranschens streaming Über och Izettle är tre exempel på det.

Dagligvarubranschen står inför förändring, men skillnaden är att trycket kommer utifrån, det är e-handeln som har tagit steget in i branschen, inte branschen som förändrat sig själv.

Jag läste nyligen en lista på de 25 mest disruptiva varumärkena i världen 2015. Ingen var svensk.  Men mat och dryck fanns med, i form av Eataly samt Red Bull och Coke. Men inte en dagligvarukedja.

Frågan är vilken kedja blir först, eller är det en aktör som inte är en traditionell daglivarukedja som utmanar. Många tänker förstås på Amazon, men jag tänker att det finns flera oanade möjligheter än så.
Men det kanske är så, att förändring måste komma utifrån?