Fiskar är, sett till antal individer, det vanligaste husdjuret, det vanligaste försöksdjuret och det vanligaste djuret på tallriken. Ändå uppmärksammas de nästan aldrig när djurskyddsfrågor tas upp. Kanske beror det på att fiskar nätt och jämnt betraktas som djur.

Det märks i hur vi pratar om dem – fisk och fisken, inte fiskar och fiskarna – och i hur statistiken förs. Odlade eller viltfångade fiskar mäts i ton och inte i antal individer, till skillnad från alla andra så kallade ”produktionsdjur”.

Det är en hel del som skiljer fiskar från andra ryggradsdjur; att de i allmänhet lever i vatten och andas med gälar, till exempel. Men något som inte skiljer är förmågan att uppleva smärta, stress och annat lidande. Precis som för en människa eller hund så gör det ont för en fisk att få en krok genom kinden, och det framkallar stress och ångest att inte kunna andas. Det här är väl belagt genom forskning och de som på allvar förnekar det är få.

Trots det har många svårt att ta fiskarnas lidande på allvar. Det beror inte på brister hos fiskarna utan hos oss själva: vi har svårt att känna empati med någon som ser så annorlunda ut och inte kommunicerar som vi. Det är fiskarnas olycka.

För de omkring 19 miljarder fiskar som varje år fångas och dödas i det svenska fisket gäller inga djurskyddslagar. Det betyder en utdragen fångst och en långsam, plågsam död. En fisk som dras upp från djupt vatten med exempelvis en trål drabbas av fiskarnas version av dykarsjuka: en mycket smärtsam process där gasbubblor bildas i blodet och inälvor och ögon trycks ut från kroppen. Ändå lever de flesta fiskar när de når ytan och genomlider en långsam kvävning i luften eller blir uppskurna medan de fortfarande är vid medvetande.

De miljoner fiskar som föds upp på land i så kallade odlingar lever hela sina liv i stor trängsel. De flesta är laxfiskar, som naturligt är ensamlevande och vandrar över stora sträckor. De möter döden genom plågsamma koldioxidbad för att sedan få halsen uppskuren, ofta utan att vara bedövade. Det är dags att utvidga fiskedebatten till mer än rödlistning och utfiskning och börja se fiskar för vad de är: djur, inte grönsaker. Djurens Rätt arbetar för att vilda fiskar ska omfattas av djurskyddslagen när de befinner sig i fångstredskap och för ett förbud mot den plågsamma koldioxidbedövningen av ”odlade” fiskar.

En allätare bidrar i genomsnitt till att 2000 fiskar dödas årligen, att det är så många beror på att fiskar också används som djurfoder till grisar, höns, kycklingar och andra (odlade) fiskar. Många konsumenter vill idag minska sin köttkonsumtion och vi uppmanar att även välja bort fiskarna från tallriken.

Camilla Björkbom

Förbundsordförande för Djurens Rätt.