I dag är vi fler som har råd och möjlighet att imponera med mat; surdegshotell, ekologisk korvstoppning och grönsaker odlade på nedlagda banvallar väger tungt bland mediearbetare i Stockholms innerstad. Män snöar in på smala saker som kaffe, whisky, choklad och långkok medan deras fruar tävlar om att finna den mest sekteristiska matkassen med närproducerad vegetarisk lchf-mat som barnen älskar.Inom matbranschen pratar vi ofta om att höja statusen på det vi säljer; att få människor att betala mer för bättre mat. Ofta hänvisar vi då till vad som är inne och vad som anses vara det bästa just nu som alla ska ha.Sant är att det skett en enorm sortimentsutveckling sedan vi gick med i EU. Maten har blivit relativt billigare och valfriheten har blivit större. Men frågan jag i alla fall ställer mig är om vi driver på utvecklingen åt rätt håll. Att som många i dag gör använda maten för att imponera på sig själva och sin omgivning är ju i grunden inte ett matintresse utan en ängslig osäkerhet kring den egna personen.I länder där bra mat av tradition har en stark ställning är man inte lika ängslig för vad omgivningen tycker utan äter bra mat för att det har ett värde i sig och utan att lägga upp den på Facebook. En utveckling åt det hållet skulle gynna branschen på sikt.Pär Bygdeson, vd, Livsmedelshandlarna.