Ragnar Fransson,vd, Stockholms livsmedelshandlareförening.Justitieministern har tillsatt en utredning som har haft till uppgift att ge förslag till hur insynen i en förundersökning inom rättsväsendet ska regleras. I denna utreds omsorgsfullt rätten till insyn för en misstänkt eller åtalad, men när det gäller den målsägandes rätt har man på grund av bristande tid valt att inte utreda frågan närmare.För oss inom handeln är det i högsta grad otillfredsställande att alldeles för många utredningar läggs ned eller att man avstår från att väcka åtal, ofta med motivering att brott inte kan styrkas. Detta kan gälla både för de allra vanligaste brotten som snatterier/stölder som för brott mot person, som misshandel eller ofredande. Vi vet att det förekommit att man i misshandelsfall – trots att det funnits en utpekad förövare – lagt ned förundersökningen eftersom brott inte kunnat styrkas. Med hänsyn till förundersökningssekretessen har sedan polisen vägrat lämna ut handlingarna så att den drabbade och hans ombud nekats möjlighet att göra en egen bedömning av undersökningen. När man slutligen lyckades övertyga en åklagare att återuppta förundersökningen visade det sig att polisen vare sig förhört den misstänkte eller delgivit honom misstanke om brott innan man lade ned utredningen!Detta är naturligtvis inte en tillfredsställande ordning i ett rättssamhälle. Våra medlemmar och deras anställda känner sig rättslösa när man – på goda grunder – upplever att man inte kan lita på att samhället står på deras sida när man drabbas av kriminalitet. Vi misstänker att det ofta är bristande resurser eller felaktig resursanvändning som leder till beslut om att lägga ned utredningar, inte alls bristande bevisning. Ibland får man en känsla av att omgivningen accepterar och anser det rimligt att stölder, hot och våld är en naturlig del av handelns vardag. Det effektivaste sättet för samhället att undanröja dessa (befogade) misstankar är att även ge den målsägande full insyn i förundersökningarnas resultat. Fokus kan inte bara läggas på den misstänktes och dömdes rättigheter, när samhällets främsta skyldighet är att ge den drabbade ett skydd. I vårt yttrande över utredningen framhåller vi därför att en målsägandes begäran om att få insyn i en förundersökning som regel bör bifallas. Inte bara för att kunna begära skadestånd eller få försäkringsersättning, utan att man också får insyn för att få underlag att:begära komplettering av utredningen,begära överprövning av beslut att lägga ned undersökning eller av beslut att inte väcka åtal, ellerfatta beslut om eget åtal.Det bör även vara möjligt att få tillgång till materialet av annat befogat intresse. Vi tycker också att det finns anledning att närmare utreda i vilken utsträckning det förekommer att undersökningar läggs ned på grund av brister i utredningsförfarandet och inte på grund av att det inte skulle kunna gå att styrka brott.I detaljhandeln arbetar ungefär 250 000 människor där huvuddelen är medvetna om risken att utsättas för brott. När detta inträffar måste man vara övertygad om att brottet utreds på ett tillfredsställande sätt. Att få möjlighet till insyn i dessa utredningar borde i de flesta fall vara en absolut rättighet även för den drabbade när man utsatts av fysisk, psykisk eller ekonomisk skada.Detta är ett krav där vi säkert har stöd av övriga organisationer inom handeln, och troligen även av en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning.