Christina Möller, matdebattör och f d provkökschef för CoopVarför är butikerna så stumma och likriktade, när all kommunikation i dag handlar om att den måste bli mer personlig? Det sägs att masskommunikationens dagar är över, men det gäller uppenbarligen inte icke-kommunikationens.I alla tider har serviceambitionerna kommit och gått. Begreppet servicekurser har nästan blivit ett skällsord. Vi är säkert många som läser in något inövat och ytligt, som ska göra att vi kunder blir lite mer positiva till butiken. Kanske räckte det en gång, när företeelsen var ny, men nu krävs det något annat. Vi förväntar oss att möta någon som verkligen är närvarande till både kropp och själ. Inte någon lakej och inte något biträde, utan en kunnig jämlike. I stället verkar alla ambitioner att göra kundmötet med personligt att rustas ner. När såg man senast en av dessa tavlor med medarbetarna avbildade med namn. Och varför skulle just de skylta med sin nuna, när själva chefen ofta är på vift och inte på plats. Mer än en gång har jag förstått, när jag frågat efter handlaren, att denne inte är så ofta i butiken. Dagligvaruhandeln är unik i det avseendet att vi kunder besöker några få butiker väldigt ofta. Vi blir bekanta med varje hörn av butiken och med medarbetarnas utseende och egenheter. Vi tycker att det är ”vår” butik. Samtidigt som det ofta ändras och flyttas runt i butiken utan någon som helst kommentar. Som om vi inte vore intresserade av vad som händer. Eller har vi kanske inte med det att göra?Det är som om vi kunder och butikslaget spelar i olika divisioner. Vi är i butiken tillsammans, men träffas inte. Vi har olika sysslor och mål för vår verksamhet där. En säljer och en köper och aldrig mötas de två. Fortfarande verkar dagligvarubutikerna leva i förvissningen om att de tillhandahåller mer än säljer. Hur länge ska det dröja innan vi kunder känner att någon har upptäckt oss? Innan vi känner att vi är synliga. Hemma på Söder i Stockholm ser jag folk på väg hem från jobbet med allsköns förpackningar med färdigmat. Fler och fler restauranger säljer mat för avhämtning och företag som säljer färdiga matkassar ökar också. Personligt är det kanske inte, men recepten andas i bästa fall både matglädje och omsorg. Och så alla dessa nya småbutiker med sina specialiteter. Där finns ofta engagemanget och kunskapen. Den vanliga livsmedelsbutiken har fått konkurrens om matkronorna, inte bara från sina vanliga konkurrenter. Frågan är om inte dessa nya säljkanaler för mat bland annat är ett uttryck för ett ökat behov av personlighet. Det må vara att det kan ses som en storstadsföreteelse, men gårdsbutiker av olika slag kan absolut räknas hit. Nej, dagens servicetänkande måste fördjupas och förnyas. Det räcker inte längre med ett mekaniskt hej! Vi är allt fler som hellre lägger pengarna där det finns äkta omtanke, även om det kostar lite mer.