23948sdkhjf

Cecilia Gyldén: Var stolt över svenska butiker

När jag bodde i Bryssel under nästan sju års tid,1995-2002, slogs jag av vilket dåligt självförtroende som den svenska dagligvarubranschen har – eller i alla fall hade. 

Cecilia Gyldén,vd, Movement Consulting ABEftersom jag under min bortovaro från Sverige fortsatte att läsa svenska tidningar, kunde jag konstatera att det alltid var exempel från utlandet som lyftes fram som extra goda. Vänner och kollegor suckade avundsjukt över att jag nu minsann kunde frossa i det fantastiska utbud som fanns på kontinenten.Visst fanns det sådant som var bra, till och med mycket bra. Redan för tio år sedan kunde jag handla i min Delhaize-butik, modell större supermarket, med hjälp av handscanner. För föräldrar – företrädesvis mammor – som handlade med små barn fanns tre rosafärgade parkeringsplatser reserverade vid utgången från butiken. Och visst fanns det ett enormt utbud – av vatten på flaska. Kanske inte så konstigt i ett land där man inte dricker kranvatten. Jag minns också de fantastiska ekologiska chokladkexen i en silvrig, isad kartong designade av den franske gurun Philippe Starck. Vilken middag man än var bjuden på kunde man ge sig den på att de serverades till kaffet – i originalasken. Snacka om premium-emv. Det var ena sidan av myntet. Det fanns dock också en annan sida: butikerna stängde klockan 19 eller 19.30 på vardagar. Att handla efter jobbet var en omöjlighet i en kultur där man jobbade till sent på kvällarna. På söndagarna var butikerna helstängda. Återstod lördagen, då man fick trängas med en miljon andra personer. Under mina år i Bryssel hade vi dessutom ett antal matkriser i Europa. Jag som ville undvika att köpa kyckling från det dioxindrabbade Belgien hade inte en chans. Ursprungsmärkning var inte att tala om. Utbudet då? Jo, visst fanns det en hel del att välja på. Men manuella färskvarudiskar var ovanligt. Fisk kunde jag knappt köpa i dagligvarubutiken, utan var tvungen att gå till en specialbutik. Bröd fanns i meterlånga hyllor och i vackra former – men allt bröd var bakat på varianter av samma recept. Frukt och grönsaker fanns i massor, men var fanns smaken? Kassaköerna var milslånga. Att hitta en parkeringsplats en omöjlighet. Bärkassarna i prasselpapper gick sönder. Inte konstigt att jag till slut valde att flytta hem till Sverige…Visst har säkert mycket hänt under de senaste åren även i Belgien, men jag tycker att de svenska dagligvarubutikerna håller en hög standard också med europeiska mått mätt. Vi har en hög servicenivå med generösa öppettider samt engagerade, trevliga medarbetare. Vi har ett brett utbud i de flesta kategorier, där konsumenten kan välja om hon vill unna sig lyx eller köpa lågpris, om hon vill ha en konventionellt eller ekologiskt producerad vara, eller om hon vill köpa ett känt varumärke, ett kedjevarumärke eller kanske en produkt från bonden på orten. Och inte bara jag är nöjd. Movements undersökning, Movement shopper update, visar att två tredjedelar av de tillfrågade har stort förtroende för butiken som de senast handlat i. I Sverige behöver du inte heller gå till olika butiker för att köpa lyx, lågpris eller ekologiskt, utan de mest framgångsrika kedjorna på den svenska dagligvarumarknaden har lyckats samla allt under ett tak. Visst finns det massor kvar att göra och vi får aldrig bli nöjda, men stolta över våra svenska dagligvarubutiker – det tycker jag att vi kan vara!

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.094