Christina Cheng,är trendanalytiker i egna företagetCheng Alert.Mest tydligt var dock att definitionen på hållbar design för de flesta innebär ett relativt förhållningssätt. Ibland handlade det mer om att tillverka vackra, ikonaktiga saker, som människor ska ha hela livet, än om en produktion som inte tär på miljön. Resonemangen innehöll ofta reservationer mot drastiska förändringar, förbehåll mot att behöva ändra konsumtionstakt och volym samt signalerade en högst måttlig entusiasm att ta sig an utmaningen att skapa ett hållbart samhällssystem, vilket förvånade mig må jag säga.Framför oss har vi en utmaning som kan betraktas som andra delen i den industriella revolutionen, det vill säga hur vi styr upp industrin från att ha en sjukt negativ effekt på naturen till att bli en neutral eller till och med en positiv faktor. Det är fascinerande att tänka på att den sammanlagda vikten av myror på jorden är större än vikten av alla människor. Trots det så lyckas myror leva integrerat med naturen, bidra positivt till biosystemet och inte medverka till global uppvärmning. Förvisso – de har inga snygga Ipods heller. Poängen är att de skapat avancerade strukturer som inte resulterar i att Nordvästpassagen i Arktis blir isfri. Så kan vi klura ut hur en Ipod ska fungera så borde en liten del av den intelligensen kunna användas för att fundera ut ett sätt för mänskligheten att inte förgöra sig själv innan dagens tioåringar går i pension.Någonstans känns det som att insikten om det akuta läget börjar ta konkreta former. Tillgången på råvaror, ökade transportkostnader och inte minst konsumenternas medvetenhet har på kort tid fört upp frågor på agendan som har genomgripande konsekvenser för många företags framtida produktion. Kolsyremaskiner (för bubbelvatten) lär förresten bli årets julklapp om inte alla redan skaffat sig en sån. Men frågan är om det går tillräckligt fort? Inte sedan 1987, året då Lotta Engberg vann svenska EM-schlagern med Fyra bugg och en Coca-cola, har vi levt i balans med jordens resurser. Sedan dess har vi varje år konsumerat mer av dessa än jorden orkat bygga upp. I år inföll den sista hållbara dagen för snart tre veckor sedan (den 6 oktober). Frågan är om vi kan snabba på omställningen? Tyvärr ligger det i människans bristfälliga natur att vakna sent när förändringar sker i exponentiell takt (alltså 2, 4, 8, 16 i stället för i proportionerlig takt på 2, 4, 6, 8).Ett sätt att illustrera problemet med att vakna i tid är att tänka sig en damm med näckrosor av en elak art. Näckrosen fördubblar sin yta varje dag och när den täcker hela dammen dör allt liv i vattnet. Det tar 30 dagar. Med ett sådant allvarligt hot på agendan borde ju arten utrotas bums. Men – den kan ju också få hållas ett tag till, det blir lite mer påtagligt då att den är farlig, det är ju trots allt bekvämt att bara fortsätta med livet i dammen som det alltid har varit…Så låt säga att vi börjar med utrotningen av näckrosen när en fjärdedel av dammen är täckt – ja, det är dag 28. Vilken dag är vi nu på?