Bakgrund: Ahold och Ica
Under 1999 var Icakoncernen på väg mot börsen. Men i december samma år slog blixten ner från klar himmel. Börsplanerna skrinlades och i stället skulle Ica få en ny delägare, Royal Ahold eller Ahold som det kort och gott brukar få heta. "En sympatisk och välskött koncern", som Fri Köpenskap uttryckte det i en artikel den 17 december det året.
Ahold var och är världens tredje största detaljhandelsföretag, med verksamheter i Asien, Europa, Nord- och Sydamerika. Efter skandalen i US Foodservice och omfattande utförsäljningar av kedjor kan koncernen komma att förlora den positionen, enligt Planet Retail.
Prospektet innebar att Icahandlarna skulle få 821 kronor per aktie och en engångsutdelning på 104 kronor. Ahold skulle skjuta till 2,6 miljarder i nytt aktiekapital till koncernbolaget Ica AB. Icahandlarna, som i varierande omfattning deläger sina butiker och de bakomliggande bolagen, skulle återinvestera en del av egna aktier i Ica Förbundets förvaltningsbolag. Ica värderades då till 31,3 miljarder kronor.
Ica Förbundet [numera Icahandlarnas förbund) sade ja till affären vid en extrastämma på Chinateatern i Stockholm den 11-12 april 2000. Även en extrastämma i dåvarande koncernbolaget Ica AB hölls samtidigt, som också sade ja till affären. EU-kommissionen hade givit grönt ljus den 7 april.
Besluten som fattades på stämmorna i Stockholm innebar att handlarnas bolag, Ica Förbundet Invest, Ifab, kom att äga 30 procent i det nya bolag som bildades: Ica Ahold Holding AB. Den norske finansmannen Stein Erik Hagens familjebolag, Canica, blev 20 procentig ägare medan Ahold tog hand om resterande 50 procent av aktierna.
De två side letters, sidobrev, som publicerades förra lördagen av den holländska tidningen NRC Handelsblat har undertecknats av Roland Fahlin, då styrelseordförande i dåvarande koncernbolaget Ica AB och vd i Ica Förbundet. De andra två som undertecknat breven var Stein Erik Hagen och Aholds Europachef Jan Andreae [som avgick från den posten i fredags efter att ha utsatts för hård kritik för sidobreven i holländska medier].
Det finns dock flera versioner av breven, hur många är oklart.
Enligt NRC Handelsblad kom det andra brevet inte till revisorernas, Deloitte & Touches kännedom förrän i oktober 2002, omkring fyra månader innan en redovisningsskandal i Aholds dotterbolag US Foodservice blev allmänt känd. Enligt innehållet i brev nummer ett kom det till sedan revisorerna bett parterna att klargöra innehållet i aktieägaravtalet. Det användes för att konsolidera hela Icas omsättning i Aholds kvartalsrapporter.
Ica-koncernen hade tidigare redovisat detaljerade kvartalsrapporter till medier och allmänhet. Det upphörde sedan Ahold blivit delägare, och den sista presenterades i form av ett pressmeddelande den 7 september 2000 och avsåg resultatet för det andra halvåret 2000.
Förutom säljrapporter för varje månad presenterades ingen ekonomisk redovisning till medier och allmänhet under 2001. Företaget hänvisade till Aholds rapporter. Däremot har alla rapporter registrerats hos Patent- och registreringsverket, PRV, till och med andra halvåret 2003. Därmed är de också offentliga handlingar.
Enligt ett pressmeddelande sade Roland Fahlin: "Ica är i praktiken redan börsnoterat genom Royal Ahold, även om det sker genom börserna i Amsterdam och New York".
Den 13 mars 2002 presenterades Ica Ahold AB en "verksamhetsrapport" för medierna, men pressmeddelandet var inte granskat av revisorerna. 2003 -- efter att bokföringsskandalen i US Foodservice blivit känd --presenterades åter en verksamhetsrapport. Då var pressmeddelandet granskat av revisorerna. Det innehöll såväl siffror för helåret 2002 som för 2001.
Ica Ahold Holing AB hade via affärsuppgörelsen 2000 kommit att kontrollera 100 procent av aktierna i dåvarande Ica AB vars vd var nuvarande koncernchefen i Coop Norden, Svante Nilsson. Den 7 september 2000 meddelades att Ica Ahold Holding AB och Ica AB slogs samman till ett nytt bolag, Ica Ahold AB.
I styrelsen för Ica Ahold fanns fyra representanter för Ica Förbundet/Canica och fyra från Ahold. Handlarrepresentanter var från början Per-Anders Olofsson, Tomelilla och Claes-Göran Sylvén, Norrtälje (som numera är vd i Icahandlarnas förbund).
Roland Fahlin blev också vd i Ica Ahold AB, men 2001 blev han invald i Aholds ena styrelse, Supervisory board [Det finns också en direktörsstyrelse, Executive board]. I samband med det lämnade Fahlin sitt jobb som vd i Ica Ahold och ersattes med Kenneth Bengtsson, som i unga år börjat jobba i en Ica-butik i Ljungby och sedan gjort spikrak karriär som handlare och blivit vd för Ica Handlarnas AB.
Roland Fahlin kom även senare att bli en av tre ledamöter i Ahold-styrelsens revisionskommitté.
Fahlin lämnade också uppdraget som ordförande i Ica Ahold. Han ersattes med Stein Erik Hagen, och vice ordförande blev Claes-Göran Sylvén. Enligt ett pressmeddelande från företaget var även Jan Andreae vice ordförande. Ny ledamot av styrelsen blev Peter Dettmann, som efterträtt Fahlin som vd i Ica Förbundet.
Inom Ica marknadsfördes Ahold-affären som ett "partnerskap", som skulle ge synergier i form av kunnande inom butiksutveckling och annat där holländarna ansågs som några av de främsta i världen. Aholds holländska Albert Hein-butiker var beundrade och bland holländska kunder var varumärket lika välkänt och omtyckt som Ica är i Sverige. Även den amerikanska kedjan Stop & Shop har framhållits som en av de främsta i världen.
Ahold leddes koncernchefen Cees van der Hoeven, som utmålats som ett finansgeni. Strategin var att koncernen skulle växa med 14-15 procent per år, vilket finansierades med komplicerade affärsuppgörelser och lån. Han genomförde över 50 företagsköp, och under de första åren vid rodret steg aktiekursen kraftigt. Ahold växte till en global spelare, den tredje största detaljhandelskoncernen i världen efter amerikanska Wal-Mart på förstaplatsen och franska Carrefour som tvåa.
I samband med affären investerade Ica Förbundets bolag, Ifab, investerade i tio miljoner Aholdaktier för cirka 2,1 miljarder kronor. Även Stein Erik Hagen köpte en stor aktiepost.
"Förutom att det handlar om en bra investering, är det här ett sätt att visa att vi tror mycket på Icas partnerskap med Ahold. Det finns en stark vilja från båda parter att få ut så mycket som möjligt av samarbetet, säger Roland Fahlin, enligt ett pressmeddelande [i egenskap av vd i dåvarande Ica Förbundet den 3 maj 2000].
För att finansiera köpet genomförde också Ahold en nyemission.
Under hösten 2001 sålde plötsligt Stein Erik Hagen 1,5 miljoner av sina Ahold-aktier och under 2002 ytterligare 300 000 aktier. Enligt den norska tidningen Dagligvarehandelen hade han köpt totalt 2 miljoner aktier, och hade då alltså endast 200 000 kvar.
I augusti 2001 meddelades också att Ica Aholds vice vd Johan Röhss skulle lämna koncernen våren 2002 för att "övergå till annan verksamhet". Han hade varit ansvarig för ekonomin, och ersattes med Dirk Anbeek, som fick titeln finansdirektör och tidigare varit controller inom Ahold Europe, alltså den division som leddes av Jan Andreae. I maj 2003 meddelades att Anbeek lämnade sin post av familjeskäl. Han ersattes med Michael Koridon, som varit finansdirektör i Ica Baltic.
Under 2002 började problemen inom Ahold att torna upp sig. Kvartalsvinster började att falla och prognoserna skrevs ner två gånger. Allt fler började att oroa sig över tillståndet i koncernen. Analytiker i både London och Frankfurt krävde att Cees van der Hoeven skulle lämna sin post.
Den främsta källan till missnöjet var tidigare okända avtal om uppköp av företag till överpris. Det gällde bland annat avtalen med Ica Förbundet och Stein Erik Hagens bolag Canica. Sedan detta avslöjades visade det sig också att Ahold har liknande överenskommelser med partner i Sydamerika.
Den 15 januari 2003 meddelade Ica överraskande att banksamarbetet med den holländska försäkringsjätten Aegon, som har stora intressen i Ahold, avbrutits. Målet hade varit att bilda ett samägt bolag.
Nio dagar senare, den 24 februari, briserade en av de största företagsskandalerna i Europa.
Den morgonen meddelade Ahold att vd:n vd Cees van der Hoeven och finansdirektören Michiel Meurs lämnar sina poster. Orsaken var "händelser" i det amerikanska dotterbolaget US Foodservice. Koncernen uppgav att företaget hade redovisat för höga intäkter på sammanlagt 500 miljoner dollar [cirka 4 miljarder kronor] och vinstvarande åter. Meurs skulle även lämna Ica Ahold AB:s styrelse, meddelade Ica.
Men det nedtonade språket i Aholds pressmeddelande kunde inte stoppa paniken på börsen. Aktiekursen föll med drygt 60 procent i Amsterdam och New York. Nederländerna var ett land i chock. Tusentals småsparare hade ruinerats. En aktie, som i april 1999 hade varit värd 38:55 euro, var nu värd cirka 4 euro. Aholdskandalen jämfördes med de amerikanska Enron- och World.com-skandalerna. [I fredags var kursen 6:91 euro på Amsterdambörsen, Euronext].
Ica Förbundets bolag, Ifab, som inte sålt sin aktiepost, fick se sina Ahold-aktier sjunka med 560 miljoner kronor på en dag. Värdet på de investerade 2,1 miljarderna hade minskat till cirka 330 miljoner, det vill säga en nedgång med cirka fyra femtedelar. I dag [fredag] är posten värd cirka 635 miljoner kronor.
Den 24 februari 2003 meddelade Ahold också att räkenskaperna i hälftenägda Ica Ahold, portugisiska Jeronimo Martins Retail och Disco Ahold International Holding i Sydamerika skulle räknas om efter holländska och amerikanska regler. Det gjorde att även boksluten i Royal Ahold för tidigare år måste justeras. Reglerna medger att man endast får räkna in sin ägarandel i de samägda bolagen. Tidigare hade hela omsättningen i Ica Ahold redovisats, jämfört med de 50 procent som borde ha varit fallet.
- Det är en rent teknisk åtgärd som inte påverkar redovisningen i Ica Ahold som ju sker efter svenska regler, sade koncernchefen Kenneth Bengtsson till Fri Köpenskap.
Aholds nettoskuld var då cirka 120 miljarder kronor, och det avgörande för styrelsen och den nya företagsledningen med ordföranden och tillförordnade vd:n Henny de Ruiter i spetsen var nu att övertyga bankerna om att koncernen var på rätt kurs.
- Det handlade om att rädda Ahold från att gå under, sade Roland Fahlin till Fri Köpenskap.
Räddaren blev svensken Anders Moberg, som varit vd för Ikea och hög chef inom amerikanska hemfixarkedjan Home Depot. Hans strategi för att ta sig ur krisen är att sälja kedjor i länder där Ahold inte kan ta en ledande position på marknaden och koncentrera verksamheten till mogna marknader i USA och Europa. Allt i Sydamerika och Asien ska säljas, och även två amerikanska kedjor står på säljlistan liksom kedjor i Spanien.
Ahold har nått en uppgörelse med sina långivare, och aktien har repat sig betydligt sedan bokföringsskandalen briserade i februari i fjol. Men den tidigare vd:n Cees van der Hoevens skugga svävar ännu över koncernen i form av en rad utredningar av rättsväsendet i Europa, Sydamerika och USA och andra granskningar.
Den 12 september 2003 meddelades också att Ica Ahold AB bytt namn till Ica AB. Ica Handlarnas AB blev Ica Sverige AB, Hakon Gruppen AS blev Ica Norge AS och Ica Förbundet blev Icahandlarnas förbund. Enligt Ica Aholds vd hade namnförändringarna påbörjats redan hösten 2002.
I dag pågår en maktkamp om vem som i framtiden ska ha kontroll över Ica AB [tidigare Ica Ahold], och i april blir det möjligt för parterna att sälja sina aktier. Stein Erik Hagen har öppet deklarerat att hela affären var ett misstag som inte det minsta positivt för Ica. Även inom svenska Ica har det under senare tid varit påtagligt tyst om partnerskap och synergier.
Företrädare för Ica har uppgett för Fri Köpenskap att de har försäkrat sig med "hängslen och livrem" för att även i fortsättningen kunna ha kontrollen över koncernen, som med drygt 70 miljarder i omsättning är den största dagligvaruaktören i Skandinavien och även en av de största i Baltikum. I det fall att någon av de andra parterna vill sälja uppges Ica ha förköpsrätt. En oberoende värdering av koncernen är nu klar.
Ica är också lönsamt och välskött och med fortsatt högt anseende bland kunder. Till Fri Köpenskap uppgav nyligen en centralt placerad källa inom franska Carrefour att koncernen är intresserat av att köpa om det blir möjligt. Andra detaljhandelsjättar, som Wal-Mart och brittiska Tesco, uppgavs undersöka vilka öppningar som finns att kliva in i Skandinavien och Ica.
Reportaget i den ansedda holländska affärstidningen NRC Handelsblat fick enorm uppmärksamhet i Nederländerna. Inom Ahold tros att reportrarna, som arbetat i fyra månader med avslöjandet, har tagit del av hela det interna utredningsmaterialet, inklusive alla sidobrev som upprättades i samband med köpet av halva Ica.
Artiklarna, varav den första publicerades i lördags, översattes snabbt och distribuerades till nyckelpersoner inom koncernen. I dag, fredag, publicerar Fri Köpenskap huvuddragen i det stort uppslagna reportaget i vår papperstidning samt i nättidningen. Vi publicerar också en intervju med Roland Fahlin, som avgår ur Aholds styrelse vid bolagsstämman i juni.
Redan tidigare har vår nättidning publicerat de båda omdiskuterade sidobreven som grävts fram av NRC Handelsblad och som upprättades i samband med Ica-affären [breven finns dock i flera versioner]. De är föremål för undersökningar av holländska åklagare och den amerikanska finansinspektionen, SEC. Den holländska aktieägarföreningen VEB undersöker också om Ahold kan stämmas, och en domstol har inlett en granskning.
Ahold ska ha en extra bolagsstämma den 3 mars, för att diskutera om bolaget ska införa de regler som utformats av Tablaksblatkommittén. Det ska ge aktieägarna ökat inflytande. Reglerna sägs också göra att Roland Fahlin inte kan sitta kvar i styrelsen, och han lämnar den vid den ordinarie bolagsstämman i juni. Då avgår också Bob Tobin, tidigare Aholds USA-chef samt Michael Perry, som varit vd för den brittisk-nederländska livsmedelskoncernen Unilever.
Ahold meddelade, sent på fredagen, att Jan Andreae lämnar sin post som Europachef. Någon motivering gavs inte, och i fortsättningen ska Andreae ägna sig åt specialprojekt. Bland annat ska han arbeta med försäljningen av Aholds kedjor i Spanien, en av de verksamheter som nu avvecklas för att kunna minska den enorma lånebördan.