Kommentar: Är dagligvaruhandeln en så säker hamn som många tycks tro?
För några veckor sedan firade Axfood milstolpen 100 000 aktieägare med tårta på huvudkontoret. Den nya folkaktien kliver nu in på 14:e plats över de mest populära bolagen hos Avanza. Och hittills har småspararna haft all anledning att fira. På bara en månad har aktien i skrivande stund ökat 28 procent till en kurs på 322 kronor.
Dagligvaruhandeln har genom historien alltid setts som en säker hamn i stökiga tider, och detta med rätta. Alla behöver äta och eftersom kedjorna befinner sig i sista ledet kan de förhållandevis smidigt föra över ökade kostnaderna till konsumenterna.
Världsekonomin befinner sig nu i en mycket stökig tid med hög inflation, räntehöjningar på gång, uppdämda coronaflaskhalsar och en realistisk risk för elransonering och massiv industriarbetslöshet inte minst i Europas krafthus Tyskland. Detta om EU eller Ryssland skulle bestämma sig för att klippa till med den hårdaste sanktionen, att stänga gaskranen. Energipriserna skulle då i bästa fall rusa till oanade höjer i hela Europa och inte minst södra och mellersta Sverige eftersom effektbrist gör att elpriserna där importeras från övriga EU.
Dagligvaruhandeln är så klart en betydligt säkrare investering än de flesta branscher i stökiga tider men det är ändå mäkta orimligt att Axfoods aktie ökat med 26 procent i år, anser jag. P/E-talet ligger nu på 31 i en bransch med förhållandevis låg tillväxtpotential.
Dagligvaruhandeln drabbas liksom övriga företag också hårt av ökade energipriser. Den omfattande logistik som dagligvaruhandeln innebär blir väldigt dyr när dieselpriserna är höga och kylda och frysta färskvaror kommer knappast undan högre elkostnader varken i butik eller lager. Investeringar i miljardlager blir dyrare på sikt när räntorna ökar och marginalerna lär nog också påverkas om kunderna får mindre i plånboken.
Även om emv troligen får ytterligare en skjuts av priskänsligare konsumenter lär å andra sidan den marginalstarka kassakon frukt och grönt liksom andra färskvaror få sig en törn om fler konsumenter styrs mot billigare alternativ i kolonialavdelningen.
När Icagruppen avnoterades från börsen på den generösa budnivån 534 kronor motsvarade börsvärdet cirka 107,5 miljarder kronor. Axfood värderas nu till 66 miljarder kronor. Detta är så klart inte rimligt med tanke på att Icas marknadsandel i Sverige enligt dagligvarukartan 2021 uppgår till 52,5 procent medan Axfoods knappar in på 18,9. Ica har dessutom verksamhet i Baltikum och är bättre positionerade på andra intressanta marknader som apotek, bank och försäkringar.
Mycket talar för en väldigt ljus framtid för Axfood. Willys ligger rätt i tiden och Axfoods rörelsemarginal har vuxit och varit marginellt högre än Icas de senaste åren. Uppköpet av Bergendahls och delägarskapet i City Gross ger ökade volymer och bättre potential. Dessutom kan Dagab som ensam fullsortimentsgrossist på marknaden casha in ökade volymer från växande men ännu små volymer från exempelvis obemannade butiker och q-handel. En ökad ström av migranter från Ukraina som ska äta ska inte heller förringas liksom det 3 månaders lager av mat för 10 miljoner människor som samhället ska bygga till 2025. Det kommer Axfood liksom alla andra kedjor till gagn.
Men mat är fortfarande mat och börsvärdet på 66 miljarder kronor är fortfarande för högt i en lågmarginalsbransch. Oavsett om kriget blir kort- eller långvarigt.
Artikeln är en del av vårt tema Krönika.
