En kedja som sticker ut och där jag botaniserade i hyllorna och faktiskt flera gånger åt både frukost och lunch, var Whole Foods.

Det var rent, det var snyggt och personalen var trevlig och hjälpsam. Dessutom måste jag erkänna att jag kände mig lite hälsosammare bara genom att smittas av butikens nimbus och varumärke. Handlar jag på Whole Foods så är jag en hälsomedveten kund som äter ”rätt”.

Det tror jag är en del av hemligheten med Whole Foods framgång. Den är inte tråkig och foträt även om butiken säljer nyttig och hälsosam mat. Dessutom framstår hela företaget som hyvens. Företagets motto – whole foods, whole people, whole planet – säger en hel del om företagets vision och varumärke samt om hur man arbetar. De enskilda butikerna arbetar också mycket på lokal nivå i olika samhälls-grannskaps- och föreningsprojekt och man arbetar även med miljöprojekt på lokal och nationell nivå. Detta tilltalar konsumenterna som anser sig vara såväl hälso- som miljömedvetna och som engagerar sig i samhällsdebatten.

För mig som äter enligt en diet så var det en lisa att handla på Whole Foods jämfört med konkurrenterna som jag också besökte. Där jag hade svårt att hitta de produkter jag behövde.

Allt är dock inte rosenskimrande. Whole Foods priser är mycket högre än konkurrenterna och företaget har fått kritik för att det endast är välbärgad medelklass som har råd att handla där. Försäljningen av homeopatisk medicin som lovar mer än vad den håller och man säljer inte smärtstillande tabletter som aspirin eller ibuprofen med hänvisning till att de inte är ”naturliga”. Företagets anti-GMO-policy har också fått svidande kritik.

Men det är något med amerikanska matbutiker. I vissa fall är de förskräckliga. Skitiga, med dåligt utbud. Ofta fullproppade med kolhydrat- och sockerstinna produkter. Eller fantastiska, där kunderna älskar hela konceptet. Det senare är något att ta efter här i mellanmjölkens land. Men det gäller att knäcka koden och förstå vad som lockar.

MAYA SAKSI

Chefredaktör