Ledare: I väntan på visionerna i livsmedelsstrategin
I den årliga rapporten från Sustainable Brand Index som offentliggjordes för ett par veckor sedan, fanns en intressant kommentar. Rapporten noterar att det i dag är handeln som driver hållbarhetsfrågor i större omfattning än myndigheter och politiker.
Det här blir extra tydligt när vi ska köpa mat. Våra val av livsmedel – med matens så tydliga kopplingar till jordens resurser och hur vi hanterar dem - blir i hög grad ett uttryck för våra värderingar. Det ställer stora krav på dagligvarubranschens olika aktörer.
Den här utvecklingen är ett absolut måste för dagligvarubranschen att förhålla sig till – och det är precis vad den har haft fokus på under senare år. Det vittnar inte minst den flora av olika märkningar som numera pryder livsmedlen i dagligvaruhandeln.
Nu är inte begreppet ”hållbarhet” särskilt tydligt eller väldefinierat. Det är snarare ett samlingsbegrepp för ett kluster av trender och företeelser som cirkulerar i samtiden och som företagen måste förhålla sig till. Det kan till och med vara så att en del av de ”värden” som hållbarhetstrenden ska representera står i strid med varandra – eller i alla fall inte utesluter det.
Här handlar det om vad vi som individer rankar som viktigast. Det kan vara en fördel för vissa branschaktörer som härigenom skapar sig en egen nisch där andra inte kan ta för sig med mindre än att de skrämmer bort majoriteten av kunderna.
Tänk till exempel på veganbutiker och butiker med enbart ekologiskt kött. Själv tycker jag att dessa kvalitéer går bra ihop, men alla människor delar inte min uppfattning på den punkten.
Individualisering och subjektivisering i all ära - det finns också en poäng med hållbarhetskriterier som omfattas av så många som möjligt. Ett sådant är den nya ursprungsmärkningen ”Från Sverige” som hade premiär för en vecka sedan.
”Från Sverige” är på många sätt, med sin breda förankring, ett mycket lovvärt initiativ. Förhoppningsvis kommer det att stärka svensk livsmedelsproduktion – och inspirera konsumenter i andra europeiska länder att ställa krav på till exempel minskad antibiotikahantering i sin köttproduktion.
Intressant i sammanhanget är också landsbygdsminister Sven-Erik Buchts lovord till satsningen. Nu väntar vi på vad som ska stå i den nationella livsmedelsstrategi som Sven-Erik Bucht utlovats presentera före sommaren. Kommer den att vara visionär och fylld av glöd och passion inför den svenska livsmedelsproduktionens framtid och möjligheter? Eller kommer den bara vara ett uttryck för samma riskminimering som präglat svensk politik under senare år?
Det får vi sannolikt snart klart för oss. Men en sak kan vi vara övertygade om. Det är att det är branschens egna initiativ och åtgärder som bäst bygger upp förtroendet hos konsumenterna. Oavsett vad lagen kräver av oss.
GÖRAN CARSTORP
