Debatt: Vi måste hjälpas åt mot utanförskapet
Vi måste alla ta ansvar för att komma till rätta med utanförskapet i våra förorter. Nu krävs mer pragmatiska lösningar bortom gammal blockpolitik. Det skriver Jonas Berg, ICA Handlare på ICA Maxi Södertälje, som förra veckan tog emot Svenska Europarörelsens utmärkelse Årets europé.
Dagligen läser vi om skjutningar som tar unga människors liv ute i förorterna. Dessa killar (ofta) har valt en egen arena då de förmodligen inte upplever att vår gemensamma varit öppen för dem. Några har till och med sökt sig till Syrien för att kriga med IS, en skrämmande utveckling.
Jag skäms över tanken att mina barn inte kan känna sig trygga på alla platser i Stockholms förorter. Så vad kan vi göra?
Under mina 25 år som handlare har jag försökt att förstå situationen i de områden där jag har varit verksam och försökt att dra mitt strå till stacken.
Ofta handlar det om att människor i utanförskap saknar ett sammanhang och ett ställe där de blir sedda och uppmärksammade. Det som vi har naturligt på en arbetsplats.
Därför har vi alltid tagit emot prao/pryo, lärlingar och praktikanter i våra butiker. Det handlar inte bara om att anställa dessa vilket naturligtvis vore det absolut bästa - även de som inte har fått någon anställning hos oss har fått en givande period med en rejäl dos självkänsla.
Det kan handla om att lära sig sociala koder, att gå upp på morgonen, öva språket och - naturligtvis - hur man driver en butik. Ingenting har gett mig så mycket tillfredsställelse som att se dessa ibland stukade människor stå där på morgonen, stolt iklädda våra arbetskläder med en enorm vilja att göra rätt för sig efter kanske många år med en vardag utan framtidshopp.
Det låter lite läskigt men kommer vi inte till rätta med utanförskapet, är jag orolig för vilken riktning som utveckling kan ta.
Ofta hör jag medmänniskor, tjänstemän och politiker säga att någon annan har ansvaret för detta? Så kallad ”nånannanism”
Nu får vi nog spotta lite i nävarna och inse att alla har ett ansvar. Vi måste alla ställa oss frågan ”Vad kan jag göra för att få dessa människor att ingå i ett sammanhang”
Det skulle kunna innebära allt från att bara öva svenska till att påverka sin arbetsgivare att säga ja till att ta emot en lärling/praktikant som kan öva lite för att bli mer anställningsbar.
Man kanske känner en beslutsfattare/politiker som man kan påverka att öppna sig för mer pragmatiska lösningar i regelverket, ett regelverk som ibland kräver akademisk examen för att förstå.
Framför allt måste vi alla inse att det är bråttom. Vi måste våga göra lite fel för att sedan göra om och rätt. Målet borde vara att skapa skattebetalare istället för bidragstagare.
Nu krävs det mod från våra politiker och breda lösningar över partigränserna. Det finns inte tid att låsa fast sig i gammal blockpolitik eller i vad vi tycker om den uppkomna situationen. Istället måste vi lösa problemen och bygga vidare på Sverige – trots allt ett av världens bästa länder att leva i.
JONAS BERG
