Ledare: Ta vardagsbrotten på allvar
För några år sedan, när min dotter var drygt tre år och låg i barnvagn, var hon och jag inne i en livsmedelsbutik ganska sent på kvällen för att köpa några småsaker. Nästan framme vid kassan hör vi plötsligt gälla, upprörda röster. Innan vi hinner förstå vad som pågår, kommer ett stort, tungt paket oxfilé farande genom luften.
Den självklara och omedelbara reaktionen i ett sådan läge är att skydda sitt barn. Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle ha blivit följden om den tunga köttbiten hade träffat barnvagnen och min dotter.
Kassörskan berättar sedan att det inte var första gången som den här mannen blivit påkommen med att försöka stjäla kött i deras butik.
Jag minns inte om kassörskan berättade något om polisens agerande eller hur det kom sig att mannen kunde fortsätta som han gjorde. Men jag minns hur obehaglig även hon upplevde händelsen. Hon hade ju varit minst lika exponerad för mannens aggressivitet när han blev påkommen med sitt snatteriförsök som jag och min dotter hade varit.
Jag kommer att tänka på händelsen när handeln med gemensamma krafter ska genomföra sin första anmälningsvecka. Svensk Handel har tillsammans med Livsmedelshandlarna och Icaförbundet har skapat ett Säkerhetscenter där handlare enkelt kan anmäla de brott som de utsätts för. De uppmanar nu sina medlemmar att under veckan som kommer anmäla alla brott, stora som små.
Det är ett viktigt och utmärkt initiativ. Handeln vittnar om ett svinn till ett värde av 4,6 miljarder kronor genom småstölder av olika slag. Men många handlare orkar inte längre anmäla brotten eftersom polisen omedelbart avskriver dem. Förra året lade polisen ned mer än hälften av de polisanmälningar som gjordes från handelns sida. Enbart var tredje anmäld stöld ledde till fällande dom eller strafföreläggande.
Handlarnas val att inte ägna tid och kraft åt att anmäla är högst begripligt. Vem har tid att ägna sig åt sådant som man inte upplever ger resultat?
Samtidigt blir det valet både kontraproduktivt och en del av problemet.
För det finns en logik även ur polisens perspektiv. Med begränsade resurser är det naturligt att i första hand beivra grövre kriminalitet. Men samhället måste också i sina prioriteringar väga in omfattningen av en brottslighet. Är omfattningen stor är det orimligt att negligera den.
Visst har dagligvarubranschen själv ett ansvar att skydda sig. Det sker också. I förra numret av Fri Köpenskap berättade vi om hur livsmedelshandlare prövar att låsa in dyrare kött i speciella kylmontrar för att förhindra att det stjäls. Många butiker har väktare utanför entrén. Mycket görs för att höja säkerheten för personal och kunder. Det går säkert att i vissa fall göra mer. Men det finns också en gräns för hur mycket handeln själv kan förebygga brott.
Ytterst är det här en trovärdighetsfråga – för både samhället och för handeln. Vare sig kunderna och handelns medarbetare ska behöva bli utsatta för våld och hot. Handeln ska inte behöva förlora miljarder i stölder som samhället inte tar på allvar.
Det ska det bli mycket intressant att ta del av resultatet av den första säkerhetsveckan.
GÖRAN CARSTORP
