Ledare: Trovärdighet kräver blod, svett och tårar
Jag roar mig ibland med att läsa gamla nummer av Fri Köpenskap. Det är alltid mycket lärorikt.
Visst känns tanken igen – kundperspektivet. I hög utsträckning har också kundtänkande varit den självklara utgångspunkten för de allra flesta inom näringslivet under många decennier. Det kan ibland vara bra att fundera över vilken resa som näringsliv och handel har genomgått sedan Fri Köpenskap startade sin utgivning 1943.
Efter andra världskrigets förödelse hade hela Europa ett skriande underskott av konsumtionsvaror. Marknaderna var länge omättliga och det centrala för alla företag var att producera så mycket de bara kunde, vilket gjorde att produktionen och inte konsumenten kom att stå i centrum.
Men någon gång under 60-talet började det skorra. Konsumenternas krav på produkternas utformning och pris ökade och människor blev alltmer medvetna om sitt eget potentiella inflytande.
Det här var också en underström till den revolt som vi efteråt associerar med 1960-talet. Även om det vi minns var företeelser som delvis förpackades i kollektivistiska termer, var den underliggande strömningen individualistisk och antiauktoritär. Ett uppror mot auktoriteter och normer som begränsar individen.
Individualism betyder ingalunda att man struntar i omvärlden. Tvärtom innebär den, i sin medvetna form, en insikt i att var och en måste ta ansvar för samtid och framtid.
Den senaste rapporten från Sustainable Brand Index är ett uttryck för det. Hållbarhet som krav från konsumenterna har kanske aldrig varit större. Andelen som diskuterar hållbarhet ibland eller ofta har enligt rapporten ökat från 51 procent 2013 till 72 procent 2016. Och de varumärken som får högst betyg av konsumenterna är de som ligger konsumenterna närmast i deras vardagsliv.
Hållbarhet har gått ifrån att vara ett plusvärde för varumärken till att vara en grundkrav på dem.
Det räcker inte med att produkterna ska vara av bra kvalitet och säljas till rätt pris. De ska också vara producerade på ett för miljö och människor ansvarsfullt sätt.
Det som är intressant och spännande är också att konsumenterna driver företagen framför sig – och företagen har fattat galoppen. Det har lett till den något märkliga situationen att det i dag är företagen i högre grad än politiska opinionsbildare som kommunicerar hållbarhetsperspektiven.
Alla stora företag inom dagligvarubranschen arbetar i dag med hållbarhet. Det är alldeles utmärkt. Men räcker det? Förmodligen inte. Jag tror, rent ovetenskapligt, att det också krävs blod, svett och tårar. Människor som brinner för olika aspekter av hållbarhet och i handling tar konsekvenserna av det.
Här finns det inspirerande exempel på handlare som konkret kommunicerar sina värderingar. Jag tänker på Joakim Skotte, handlare på Hemköp Alléns i Täby, som ställde besprutade druvor på kemikaliehyllan. Och Ylva Magnesten, handlare på Ica Nära Björnen i Helsingborg, som uppmanar alla handlare inom Ica att bojkotta Findus efter beskedet att de tänker lägga ned hela livsmedelsproduktionen i Bjuv.
Sådant väcker respekt. Det bevisar att man står för något. Har du tips på andra handlare som tar initiativ som visar på äkta engagemang, hör av dig till Fri Köpenskap – vi lovar att berätta om dem!
GÖRAN CARSTORP
