Ledare: Uselt av Nomad Foods
Ska miljö- och hållbarhetsargument kunna användas precis hur som helst? Den frågan finns det anledning att ställa sig efter Findus besked förra veckan att lägga ner all livsmedelsproduktion i Bjuv, varsla 450 personer om uppsägning och rikta ett dråpslag mot sysselsättning och näringslivsutveckling i en hel bygd.
Så undergrävs trovärdigheten för ett varumärke. Det är i allra högsta grad självförvållat, särskilt som Findus tidigare gjort mycket för att höja förväntningarna på sig självt. När livsmedelskoncernen Nomad Foods så sent som i november förra året köpte Findus för 500 miljoner pund, eller motsvarande 6,7 miljarder kronor, deklarerade de nya ägarna att det var en långsiktig satsning på Findus. I dag kan vi konstatera att företaget redan då måste ha haft helt andra planer.
Det anrika livsmedelsföretaget Findus, med ”sina rötter i den skånska myllan”, som företaget beskriver sig självt på sin hemsida, skulle vid årsskiftet fylla 75 år. Året innan, 2014, hade företaget tillsammans med Bjuvs kommun, lanserat en vision för en långsiktig satsning på livsmedelsproduktion och utveckling. Under parollen ”Foodvalley of Bjuv” formulerades ett tydligt fokus på de värden som moderna konsumenter ställer på företag och produkter: ”Food Valley of Bjuv kan låta som en utopi men står för Findus strävan att skapa en mötesplats för att utveckla framtidens matproduktion och livsmedelsföretag. (…) I Bjuv vill vi skapa hållbara produkter, bidra till sysselsättning och bana väg för nya innovativa lösningar”. Företaget har också tydligt profilerat sig med att deras mat ska vara miljövänlig, hälsosam, svenskodlad och närodlad.
Vid förra veckans presskonferens användes delvis samma miljö- och hållbarhetsargument för en 180-graders kursomläggning. Nu ska hela livsmedelsproduktionen i Bjuv förflyttas till Reken i nordvästra Tyskland. Beslutet motiveras med att Nomad Foods, liksom hela livsmedelsbranschen, har överkapacitet och att huvudmarknaderna ligger allt för långt från produktionsenheterna i Bjuv. ”Vår bedömning är att de totala miljökonsekvenserna faktiskt kommer att minska med en flytt”, skriver Findus svenska vd Henrik Hjalmarsson i ett svar på ett av många upprörda synpunkter.
Håller det argumentet? Hur kan det vara miljövänligt att frakta råvaror från Sverige till produktionsanläggningar i Tyskland för att sedan transportera tillbaka dem till Sverige. Finns det inte några alternativ?
Det är frågor som kräver ett seriöst svar istället för svepande påståenden. Om Findus nya ägare vill bli tagna på allvar, borde de låta en opartisk aktör göra en vetenskapligt grundad miljökonsekvensbeskrivning av de alternativ som står till buds. Visserligen reserverar sig Findus med att även fortsättningsvis ha för avsikt att köpa råvaror från Sverige och ha kvar en viss svensk produktion. Men bakom flyttplanerna ligger ett cyniskt antagande: Findus nya ägare tror inte att konsumenterna vill betala för miljö- och hållbarhetsvärden hos produkterna.
Mitt stalltips är att svenska konsumenter och handlare kommer att ha en annan uppfattning.
