23948sdkhjf

Ledare: Lönerörelsen och jämställdheten

Opinionskriget kring förhandlingarna om ett nytt löneavtal inom handeln pågår för fullt. Såväl integrationen av nyanlända som behovet av mer jämställda löner inom arbetslivet används som slagträ i debatten.
Båda målen är precis lika viktiga, men det finns en risk att målsättningarna ställs mot varandra. Det vore både olyckligt och onödigt. Jag vill hävda att det inte alls behöver vara oförenliga mål. Tvärtom finns det möjligheter att låta målen förstärka varandra. Låt mig utveckla saken.
Vad som är en rimlig första lön för en nyanställd medarbetare utan tidigare arbetslivserfarenhet – man eller kvinna, nyanländ till Sverige eller inte - kan man givetvis ha olika uppfattningar om. Det som kommit bort i debatten är att en fryst nivå på ingångslönerna inte drabbar någon som arbetar i dag. Tvärtom skulle ett sådant avtal ge fackklubbarna möjlighet att bidra till en bättre löneutveckling för dem som redan jobbar. Förutsatt att fack och arbetsgivare kommer överens om hur potten ska fördelas, förstås.
Det finns traditionellt två metoder att fördela ett avtalat löneutrymme. Antingen fördelar man lönepotten lika för alla eller så fördelar man pengarna efter prestation. Det är en enkel matematik, förutsatt att det är samma belopp vi talar om: en bättre lönespridning gör att medarbetare som blir kvar i branschen på sikt kommer att få högre löner än i dag.
Nog vore det rimligare att belöna dem som lojalt och hängivet sliter på år efter år, istället för någon som ännu inte har hunnit visa vad hen går för!
En sådan löneprofil skulle inte minst gynna de kvinnliga butiksanställda som jobbat ett antal år i branschen. Samtidigt skulle det underlätta för handeln att kunna anställa medarbetare utan tidigare arbetslivserfarenhet.

Apropå kvinnor som sliter på inom livsmedelshandeln hoppas jag att ni inte missade Livsmedelshandlarnas vd Pär Bygdesons debattinlägg i förra numret av Fri Köpenskap. Mognadsnivån hos vissa nyanställda unga män inom dagligvarubranschen tycks vara på blöjstadiet numera. Jag därför inte låta bli att fundera över vilka konsekvenserna skulle bli om man tillämpade prestationsinriktade kriterier vid en individuell lönesättning istället för att smeta ut lönepotten så att alla får lika mycket.
Komma i tid, uppföra sig, göra sådana saker som inte är så kul men ändå måste utföras... Är det möjligt att en sådan fördelning av pottutrymmet skulle vara rena jämställdhetsåtgärden?

En positiv löneutveckling i all ära, men det är viktigt att även på andra sätt uppmuntra lojala medarbetare och arbetskamrater. Ett sätt är att uppmärksamma dem med en Veckans Ros i Fri Köpenskap. Det kostar inget och du gör det själv via vårt nyhetsbrev eller vår nätupplaga. Där kan du också berätta om du eller någon medarbetare har fått nytt jobb.
Göran Carstorp
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.079