Cecilia Giertta, vd, Sveriges Bryggerier. Tyvärr har det blivit ett allt vanligare fenomen i debatten. Borta är kunnigheten, kvar finns det påstridiga o-lyssnandet.SVT:s förre programledare för Plus, Sverker Olofsson, har fått – kanske som plåster på såren för att han inte längre får leda just detta program – flera timmars debattid att ägna åt saker i samhället. Under programtiteln Sverkers stora strid har han tagit sig an Alkohol på idrottsarenor och Svenskarnas ökade fetma.I studion har redaktionen bullat upp med bland annat en svensk mans genomsnittliga alkoholkonsumtion i antal ölburkar, oavsett det faktum att tio procent av männen själva står för hela hälften av de dryga 15 liter som programredaktionen vill göra gällande att alla dricker. Eller sockerkonsumtionen i form av läskedrycker, så att vi tittare verkligen ska förstå vems fel det är att vi blir tjockare, vilket vi ju dessutom inte blir. Slutsatsen i båda programmen är att staten och samhället måste in och styra mer så att vi stackars svenskar kan få hjälp att klara oss från både godis, läsk och alkohol. Och socker så klart, som finns i bakelser, kakor, semlor och bullar. Förbjud med förbud, det är det enklaste sättet att lösa alla problem på. Det egna ansvaret, som omfattar både nej till barnen och ökad egen fysisk aktivitet, finns inte på kartan.För bara tio år sedan bestod ett debattprogram i SVT av kunniga programledare som ställde frågor till publik och inbjudna gäster och lyssnade på svaren. Det fanns kvinnliga programledare som Karin Andersson och Pia Brandelius, som inte bara var extremt kunniga utan också kunde konsten att lyssna, vilket ju är en av de journalistiska grunderna. I dag består debattprogram i allt större utsträckning av programledare som har bestämt vilka svaren ska vara. Svarar den tillfrågade inte som det är tänkt, avbryts denna person ganska ohövligt. Åtminstone i Sverkers stora strid, där programledaren i fråga fem timmar i förväg försöker preparera gästerna med färdiga svar. Svarar de inte som överenskommet, plockas andra bort från debattborden, som exempelvis Svensk Dagligvaruhandels Thomas Svaton när de andra debattörerna inte ville hoppa på handeln.Faktafelen är dessvärre vanliga; som att vi svenskar dricker mer än 90 liter söt läsk per år. Det gör vi inte. Vi dricker 54 liter söt läsk, och så dricker vi buteljerat vatten och kalorifri lightläsk också. Den ”farliga” maten har blivit billigare och den nyttiga dyrare påstås det också; men faktum är att all mat har blivit billigare, den svenska matkassen är en av de billigaste i Europa. Alkoholreklamen har ökat från några miljoner till 660 miljoner fasas det också över, ja den var tidigare helt förbjuden och 660 miljoner utgör runt tre procent av den totala reklamkakan i Sverige, och tv-reklam och radioreklam är inte ens tillåten. Och så går det att fortsätta att upprepa felen i programmen. Ingen från leverantörssidan är inbjuden, det finns ingen som får tillfälle att korrigera felaktigheterna. Debattprogram som Sverkers stora strid leder dessvärre ingen vart. Utan faktakoll, utan insikt, blir det bara en timmes ensidigt tyckande. Låt oss hoppas att detta blir Sverkers sista strid, så att nya, nyfikna och lyssnande programledare kan få chansen. Och så att vi kan minnas Sverker Olofsson som den fantastiske konsumentjournalist han en gång var.
