Christina Möller, matdebattör och f dprovkökschef för Coop.Jag lyfter gärna fram råvarornas ursprung, vilken kock som har försett mig med receptet, hur smakerna lyfter varandra och nyheter som jag fattat tycke för. Samtidigt känner jag en viss mättnad på alla dessa uttryck, mina egna och andras, som gör maten till en märkvärdighet.Självklart rycks även jag med i trender och nördiga specialintressen för surdeg, korvstoppning och nu gerilla gardening. Nu ska det odlas på tak, bakgårdar och gamla järnvägar. Ful-stan ska bli urbana odlingsmiljöer. Det går ju inte att säga annat än att det är kul, men jag märker att jag inte är ensam om att vara lite less på matens förfining. Nu vill allt fler ha mat som är god, klok och reko. Lite jordig, riktiga råvaror, rejäla smaker – helt enkelt ”riktig” mat. Med denna ambition går jag in i butiken på väg ut till landet, för det är sommar nu. Jag älskar färsk vitkål, ängamat, stekt abborre, svenska jordgubbar – mat som faktiskt är i tidens anda. Men i butiken finns inte ett spår av det. Den ser ut som den alltid har gjort. Jag tittar förstrött i flygbladen. Där finns inget att hämta om man inte är grillfantom. Det verkar som om handeln inte riktigt har fattat hur det stora matintresset lever och utvecklas. De tror fortfarande att det är som förr – samma, samma. Mat är väl inget att prata om?Kan det vara så att handeln håller på att bli omsprungen av ett matintresse som lever och får sin näring utanför butiken? Kan en branschkultur göra att man inte ser möjligheten i trender, intresse och lusten att kosta på sig det lilla extra? I så fall är det en ganska unik bransch. Är det så att matbranschen består av två delar – en som tar vårt matintresse på allvar och förstår att utveckla vår lust till smak, variation och utveckling? Och en annan som lever på att vi är tidspressade och saknar ork? Det ska bara fram mat på bordet till ett pris som gör att vi har råd. Den första domineras av krogfolk, matnördar och entreprenörer som förstår att detta är en mångfacetterad marknad i utveckling. Den andra delen behärskas av dagligvaruhandelns traditionella kultur. Vilka smakminnen kommer dagens unga att ha med sig i livet? Vad i dagens flygblad kan bli deras sommarklassiker? Den tiden, då man bara handlade och lagade, lade grunden för mina sommarmatsminnen. I dag finns det ett större intresse, men ett sämre utbud av råvaror präglade av säsong och ursprung. Är det så att dagens unga kommer att minnas en lösgodisbit från sommarkiosken och pappas grillade fläskkarré med artificiell hickorysmak? Är det så att dagens sommarklassiker präglas av fejkade smaker med förhatliga E-nummer? På ett personligt plan kanske upplevelsen är lika stor, men i ett större och längre perspektiv är det bekymmersamt om våra smakminnen inte domineras av bra råvaror och naturliga smaker. Hoppas att ni hittar riktigt god och bra mat i sommar och lägg grunden för härliga smakminnen.