Christina Möller, matdebattör och f dprovkökschef för Coop.Jag besökte Östersund i samband med SM i mathantverk och passade på att undersöka mattillståndet i denna nya huvudstad. För det första måste jag konstatera att mathantverket har gjort stora framsteg. Det är en verklig lycka att få sitta i en jury och provsmaka alla läckerheter. Tävlingen har verkligen utvecklats till ett sant svenskt mästerskap med pristagare från hela landet.Eldrimner må ursäkta, men ute på stan är medvetenheten om rollen som mathuvudstad inte särskilt levande. Jag pratade med butikschefer och kunder i flera butiker. Många hade inte aning om vad det handlade om. Jag tror att mathantverket lever farligt om inte intresset och målgruppen breddas. Jag förstår att priset måste vara högt, men om denna kvalitet bara uppmärksammas av ett fåtal marginaliseras hela hantverket. Ett hantverk som skulle kunna vara en kraftkälla för alla matproducenter. Varje bransch behöver en kvalitativ spjutspets och ett levande hantverk att bottna i. Det finns också en växande lust att köpa mat med kvalitet. Saluhallar, gårdsbutiker och andra mindre matbutiker ökar i antal. Men det finns också en utveckling i rakt motsatt riktning. Våra matbutiker konkurrerar i första hand med pris och bekvämlighet. Den offentliga måltiden blir ett alltmer uppmärksammat sorgebarn. Sedan har vi våra vägkrogar och all mathållning under resande – vem har bett om att få leva ett helt dygn på mackor.Naturligtvis handlar det om matkultur. Sverige har inte varit känt som ett matland, men skulle med nytänk och satsningar kunna bli det. Efter en rundresa i Sydfrankrike med kolleger kan jag konstatera att där har kvalitetsmaten en självklar plats i vardagen. Där finns matvanorna, inköpsvanorna och ett folkligt kvalitetsmedvetande. Här hemma bläddrar vi i läckra mattidningar, går på trendiga krogar, åker på vin- och matresor. Maten blir som ett objekt för något annat intresse. Kockar, vinskribenter, mathantverkare och andra smakfantomer blir som djur i bur på ett stort matzoo. Där går vi runt och tittar på härligheten. Sedan åker vi hem och äter det vi köpte på Coop eller Ica, där vardagen och verkligheten finns. Mat måste leva på att vara just mat och matproducenter kan inte grunda sin näring på att vara sevärdheter. Jag är rädd för att exklusivitet som finns kring intresset för smak och kvalitet kan leda till en motreaktion. Legendariska krögaren Åke Söderqvist lär ha sagt att en krog som lagar för bra mat får bara tråkiga gäster. Det får inte bli för fint. Vi behöver snabbt hitta en väg där det exklusiva och hantverksmässiga lever sida vid sida med det vardagliga och mer storskaliga. Om inte de kvalitativa matambitionerna når ut och påverkar matens vardag är jag rädd för att vi snart ser ett minskat intresse för mathantverk, lokalproducerat och smakexklusiv mat. Kanske är reaktionen redan här. Det blir allt fler krogar som serverar svensk och fransk husmanskost. Experimentmaten är inte hetast längre. Mathantverkare och storskaliga matproducenter – det är dags att bjuda upp varandra till dans. Vem blir först på dansgolvet?