Bo Ekström, vd, Nielsen company.Om man nu ett drygt år efter krisens start läser av läget i hela Europa så har vi faktiskt inte någon extra tillväxt av lågprisbutiker eller lågprisprodukter.Jag tror många med mig är överraskade av detta faktum. Mitt i ”krisen” har svensken en aldrig så välfylld plånbok och en allt större vilja att ta för sig av det goda i livet. Dagligvarubranschen har också oavsett konjunktur, ett övertag över andra branscher eftersom man har minst ett ”kundmöte” i veckan med miljontals kunder – ett möte där möjlighet ges att visa att just det vi och vår bransch är bäst på: sätta guldkant på tillvaron; förenkla vardagen; hjälpa till med hälsan eller inte minst påverka miljön och vår omvärld positivt. Vi har alla sedan länge förstått att tillväxten i branschen inte kommer genom att enbart fokusera på att mätta befolkningen till lägsta möjliga kostnad, precis som att klädeshandlarna förstått att deras tillväxt inte kommer genom att enbart fokusera på att hålla befolkningen torr och varm. Många företag ser möjligheterna. Några har förmågan att gå från ord till handling snabbare än andra och därmed vinna matchen. För tio år sedan var det väl ingen som trodde att vi gladeligen skulle betala 25 kronor litern för apelsinjuice eller 30 kronor för en liten chokladbit, men några framsynta aktörer såg att svenskens vilja att sätta guldkant på tillvaron nästan inte känner någon gräns. Under senare år så ser vi en mycket stark efterfrågan och betalningsvilja för ekologiska, närproducerade och andra ”äkta” varor, vi kan kalla detta för vår tids lyx. En sak jag inte förstår är frågor som ”När tror vi att priset på ekologiska varor går ner i pris så att prisskillnaden försvinner?” Ungefär som att fråga ”När blir literpriset på energidryck detsamma som på saft?” Min kommentar är att om priserna jämnas ut försvinner hela dynamiken på marknaden och därmed exempelvis möjligheten för bonden att driva småskaligt och nära jordbruk. Detta går inte emot ambitionen att hålla nere priserna. Branschen har också ett ansvar att ta ut onödiga kostnader ur systemet och säkra att konsumenten inte betalar överpris på grund av dålig effektivitet. Men det är oerhört viktigt att vi inte förvandlar branschen till en effektiv logistikapparat vars enda uppgift är att mätta befolkningen till lägsta möjliga kostnad. Den attityden gör bara att konsumenterna tillfredsställer sina behov av att sätta guldkant på tillvaron, förenkla vardagen, hjälpa till med hälsan eller inte minst påverka miljön positivt från andra branscher än vår. Ur viljan att hylla de företag som skapar tillväxt inte bara för sina egna produkter utan också för sin produktkategori och för hela branschen föddes tanken om att utse Årets dagligvara. Fri Köpenskap tänker på samma sätt när tidningen delar ut sina priser till både leverantörer och butiker. Jag tror att alla satsningar på att kora de extraordinära butikerna och de bästa lanseringarna spelar en viktig roll för att inspirera hela branschen till vinst och tillväxt. Någon sade till mig att det är lite förvirrande med alla nya priser och utmärkelser, frågan från mig tillbaka är om man tycker det är lika förvirrande inom idrotten med OS, VM, Europa cup? För mig som gillar både idrott och dagligvaror är svaret enkelt, mer tävlingar! Låt oss fortsätta tävla och sikta på att branschens 200 miljarder snart blir 300 och att andra branscher tappar hakan när man ser hur dagligvaruhandeln är den bransch som bäst läser konsumentens behov och bäst förmår möta dessa.