Jan Börjesson, publicist,f d chefredaktör förFri Köpenskap och Fast Food.Biverstedt är såvitt jag förstår en intressant entreprenör, som med skickligt ledarskap, bra personal och fingertoppskänsla skapat ett framgångsrikt butikskoncept trots små resurser. Som svensk dagligvaruhandel har utvecklats de senaste 10–15 åren framstår entreprenörerna tyvärr alltmer som fornminnesmärken. I dagens strömlinjeformade organisationer finns ingen plats för egensinniga, oliktänkande individer med nya idéer om hur butikerna ska drivas. Resultatet har blivit en allmän likriktning, där storleken betyder allt och med slätstrukenheten som främsta signum.Ändå finns det bland dagens företagsledare en stor beundran för entreprenörer. De flesta av Fri Köpenskaps intervjuobjekt säger sig till exempel vilja äta middag med Ikeas grundare Ingvar Kamprad. Däremot skulle förmodligen ganska få av dem vilja ha en person med Kamprads egenskaper i den egna organisationen. Alla älskar entreprenörer – men de ska helst vara verksamma i en annan bransch och tillhöra historien. Den svenska dagligvaruhandeln har dock till stor del byggts upp av flera numera bortglömda entreprenörer. Vem kommer till exempel ihåg David Billhäll, som grundade göteborgarnas mest älskade dagligvarukedja Billhälls? Den kedjan gick tyvärr i graven när Axfoods dåvarande vd, Mats Jansson, fick för sig att profilera om Billhälls till Hemköp, en sammanslagning som förmodligen applåderades bara av konkurrenterna. En annan stor entreprenör var Bertil Wåghäll, grundare av Hemköpskedjan, som senare utvecklades till en unik och framgångsrik dagligvarukedja av Nils-Erik Johansson. Vad som har hänt därefter kan beskrivas med ett välkänt Shakespeare-citat: the rest is silence.Vikedjans tidigare största butik, Daglivs, togs över av Kenneth Matsers och Hans Bromert 1982 med en omsättning på 25 miljoner kronor och ett till synes hopplöst affärsläge. Butiken utvecklades till Vikedjans flaggskepp och när den såldes till Coop förra året uppgick omsättningen till ca 450 miljoner. Enligt Coop ska butiken drivas på samma sätt som tidigare, men det är naturligtvis ingen garanti på längre sikt.Andra entreprenörer av betydelse för dagligvaruhandelns utveckling i Sverige är Willy Schlee och Lars Lundin, grundare av de västsvenska lågprispionjärerna Willys och LL:s. Axfood slog samman de båda kedjorna under namnet Willys, som i dag är landets ledande lågpriskedja. Till skaran av svenska dagligvaruentreprenörer måste också räknas den skånske handlaren Kjell Lövkvist. I början av 1990-talet lanserade han storbutikskonceptet City Gross efter internationella förebilder. Dessförinnan hade han gjort AG:s Favör till en riksbekant skånsk prispressare på 1970-talets ganska statiska livsmedelsmarknad.Gemensamma nämnare för dessa butikskoncept var att de skapades utifrån en stark lokal förankring med små organisationer och korta beslutsvägar. Det är framgångsformler, som är svåra att införliva i dagens storskaliga och alltmer centraliserade handel. De flesta verksamheter styrs numera av en kortsiktig ”kvartalsbokslutsekonomi”, som mer fokuserar på aktieägarnas intressen än på konsumenternas. Därmed dödas också det kreativa nytänkandet, som är det viktigaste incitamentet för entreprenörskap.Exemplet Matdax visar dock i all sin småskalighet att entreprenörsandan fortfarande lever inom den del av livsmedelshandeln, som ännu har lyckats hålla sig utanför de stora blockens strömlinjeformade organisationer.