Nåväl, plats för några stillsamma undringar finns det ändå.Några unga män har tagit sig för, att starta en sajt för att möjliggöra prisjämförelser mellan olika dagligvarubutiker - till att börja med i Stockholm, Göteborg och Malmö. Initiativet har uppmärksammats i många medier, och applåderats flitigt, även av branschföreträdare, dock med den självklara reservationen att det är viktigt att uppgifterna blir korrekta och reellt jämförbara.Tyvärr brukar problemen börja redan där i de flesta prisundersökningar som har sett dagens ljus genom åren, det vill säga att priserna är inte korrekta och varorna inte jämförbara. Men även om så skulle vara fallet återstår flera fallgropar. Att jämföra vara för vara och sedan summera slutresultatet kan ge helt felaktiga prisrelationer mellan butikerna, som blir direkt vilseledande. Vem har inte - lite hårdraget - sett prisundersökningar som innehållit en liter mjölk, ett kilo rostbiff, en burk snabbkaffe och ett kilo bananer?En summering rakt av kan ge vilka prisdifferenser som helst, utan något värde för kunden. Varorna måste givetvis viktas med deras betydelse i hushållsbudgeten, om man ska kunna dra några slutsatser om den verkliga prisdifferensen mellan butikerna. Vi får väl hoppas att strävan går dithän den här gången, annars blir det samma trams som det - tyvärr - brukar bli.Matprogrammen i tv står som spön i backen just nu. Är det inte Tina, är det Niklas, Per Morberg eller Paolo Roberto. Kul förstås för alla matlagningsälskare, och bingo för branschen. Men det som heter Matakuten, och som granskar skolmaten är jag högst tveksam till. Vad är det för poäng med att släppa in stjärnkockar i skolmatsköken och mer eller mindre förnedra den personal som gör sitt bästa med de usla resurser de har? Det finns egentligen bara en verkligt central fråga, och det är den varför det satsas så erbarmligt lite pengar på skolmaten? Det är ju möjligt att hela programserien mynnar ut i just detta, men vägen dit är mer plågsam än intresseväckande. Och - inte minst - måste ju maten gillas av barnen. Jag tyckte det var rätt åt den kock som lagade fisksoppa enligt konstens alla regler och som ingen ville ha.Sedan förstår jag heller inte den totala nedsablingen av den industriellt producerade maten. Den har ju vuxit lavinartat genom åren och tar en allt större del av livsmedelsförsäljningen. Hemliga kockar och andra får väl säga vad de vill, men verkligheten talar sitt tydliga språk. Butikerna tillhandahåller allt som behövs för att laga maten från grunden, för den som föredrar det - och som har den tid som krävs. Men för all del, vi lever i ett land där tilltron till att människor vet sig eget bästa är betänkligt begränsad.Apropå det - många måltidsdrycker är ju i Sverige fysiskt åtskilda från just försäljningen av måltider och deras ingredienser. Jag tänker förstås på Systembolaget. Såvitt jag vet finns det ingen som längre aktivt driver frågan om alkoholförsäljning i livsmedelsbutiker, varken branschen eller något politiskt parti. Detta hindrar inte Systemet från att i stora, och uppriktigt talat rätt fåniga, kampanjer försöka påtala det elände som vi alla skulle drabbas av om alkoholen släpps fri. Har man ingen bättre användning för pengarna än att slå in vidöppna dörrar? Halloweenskräckis? Knäppeligen. Korkat kan väl duga rätt bra.Nils Eric Näslund, dagligvaruveteran och krönikör