Magnus Magnusson, chefredaktör, tidningen Bröd.Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Så karaktäriseras människan av aposteln Paulus i Nya testamentet. Så skulle vi också kunna beskriva brödkonsumtionen i vårt land. Alla livsmedelstillverkare försöker sätta hälsostämpel på sina produkter. Det säljer. Inom brödområdet gäller naturligtvis motsvarande mönster. Men här verkar traditionen i brödintaget vara starkare än aldrig så många goda hälsorekommendationer. Fibrer, kärnor, frön, surdeg, råg, fullkorn, omega 3 – ja, kärt barn har många uppenbarelseformer. Trots att moderna bröd innehåller dessa nyttigheter är det fortfarande sirapslimpa, kak- och franskbröd som styr brödkonsumtionen. Ökningen av grova, tyngre och mörkare bröd – de som beskrivs som hälsobröd eller nyttiga bröd – har varit markant under det senaste decenniet. Ändå är det våra traditionella brödmönster som gäller. Sötade och vita matbröd håller ännu så länge hälsotrenden stången. Vilken brödtyp som prioriteras är säkert en generationsfråga. Tiden arbetar utan tvekan för mörkare matbröd. Landets leveransbagerier saknar inte heller fingertoppskänsla. Av otaliga nya bröd, som de utvecklat de senaste åren, har nyttighet och hälsa utgjort ledstjärnan.Egentligen är det gamla värderingar som ligger bakom svenskens brödbeteende. Om vi gjorde ett hopp 150 år bakåt i tiden skulle vi hamna i den bästa av hälsosamma brödvärldar. Då var det råg, havre och korn som utgjorde råvaran till matbröden. Deras utmalningsgrad blev grov i de enkla kvarnarna. Det ännu inte förädlade vetet var alltför svårodlat på våra nordliga breddgrader. Att importera det vita mjölet från kontinenten hade bara samhällets absoluta toppskikt råd med. I slutet av 1800-talet kan två viktiga skeenden urskiljas. Vi blev självförsörjande på både vete och socker; dessutom föll priserna på dem i nivå med vad normalhushållet klarade. Det som några decennier tidigare ansetts som lyx blev plötsligt nåbart för de flesta. Nya konsumtionsvanor utkristalliserades. Sötat bröd har tradition i Sverige. Dels har det med festbröd att göra; när det var högtid i det gamla bondesamhället skulle brödet sötas. Dels är det söta brödet relaterat till kristider. Sverige är ensamt om sitt kaffebröd. Bullar och längder bakades på sötad vetedeg. Härur och med ett antal småkakor utvecklades det typiska kafferepet. Vi nöjde oss dock inte med att tillsätta socker i bara kaffebrödet, vi gjorde det också i matbrödet. Därmed skapades den för Sverige så unika sirapslimpan. Den slog på allvar igenom under de båda världskrigen. Kristidsmyndigheterna tvingade bagerierna att tillsätta socker i matbrödsdegarna. Sockret ökade energivärdet i brödet, gav bättre jästkraft och fungerade som naturligt konserveringsmedel. Och viktigast av allt, vi var självförsörjande på socker.Svenskarna lärde sig att uppskatta sirapslimpan så den fick ingå i bageriernas sortiment även efter kristiderna. Så gott som alla bagerier tillverkar den. Tillsammans med kak- och franskbröden har den ännu i dag cirka 60 procent av marknaden för matbröd. Men en svängning mot de grövre alternativen har alltså inletts. Det invanda brödlandskapet håller så sakta på att förändras.Även internationellt har utvecklingen gått mot tyngre brödtyper. I Frankrike bakas numera exempelvis mörkare baguetter som ett alternativ till de traditionella. Bröd med hälsoprofil har utan tvekan kommit för att stanna runt hela jordklotet.