Ewa Wildmark, frilansjournalist, bosatt i HollandDet beror inte på att Kamprad och familjen Persson är klipskare än Kenneth Bengtsson eller Antonia Ax:son Johnson. Det beror på att mat är en så ingrodd del i vår nationella identitet att man nästan skulle kunna tro att det är genetiskt betingat. Det är en naturkraft som ingen multinationell jätte i världen kan besegra. Ta Wal-Mart, världens största livsmedelskedja. Den drog in på den tyska marknaden med hela sitt kommersiella våld och drog sig efter några år tillbaka med svansen mellan benen ett antal hundra miljoner fattigare.Tvåan, Carrefour, tog för några år sedan över Belgiens största livsmedelskedja GB som sedan dess halkat ned till andra plats. GB var en kvalitativt bra livsmedelskedja som inte fick hjälp av Carrefour att klättra ytterligare ett steg uppåt, utan som lämnades åt sitt öde med vissna sallatshuvuden och torra köttförpackningar sedan de flesta manuella diskar kastats ut.Carrefour verkar fullständigt ha missat att de köpt in sig i ett land med Europas kanske högsta matkultur. Frankrike må ha ett namn som gourmeternas Mecka, jag har ätit en hel del dålig mat i Frankrike. I Belgien äter man alltid gott, även i den enklaste ”friet­kot”. ”Specerihandlare älskar människor”, skriver den holländske handelsgurun Albert Heijn i sina memoarer. Jag tror det viktigaste är att en specerihandlare känner människorna och deras livsstil. Ta belgarna till exempel. Häromveckan var jag där på grönsaksmässa. Klockan var tio på förmiddagen. Premiärministern höll invigningstalet kort: ”vi är glada att ni odlar grönsaker och gör vårt bästa för att lindra era plågor”, sade han ungefär. Sedan höll landets LRF-ordförande tal. Det var idel plågor och elände, men kort. Tjugo över tio var det färdigpratat. In kom dignande brickor med vin, champagne och mat. Inga mikroskopiska drinktilltugg. 80 utställare öppnade sina stånd. Det fanns minst tre öltappar vid varje med tillhörande glas. I Belgien har man en sorts glas för varje öl. I en sådan kultur har Europas största kvalitetsmärke för grönsaker – Flandria – utvecklats, världens godaste choklad och flera hundra sorters gott öl. I ett sådant land kan man naturligtvis inte sälja vissen sallat och torrt kött.I Holland är det viktigt att ha snyggt. Maten är något nödvändigt ont som orsakar disk och kostar pengar. Medan de flesta länder har en väl utvecklad chauvinism när det gäller mat – Svenskt sigill, Buy British – så bryr sig holländarna inte om var maten kommer ifrån. Bara den inte är dyr och besvärlig att tillaga. Inte ett helt köttstycke så långt ögat når i en köttdisk – allt är färdigskuret, liksom osten och brödet. Hyllmeter med chips och andra snacks som enkelt kan serveras. Och så småkakor som serveras direkt ur burken. En kaka och sedan läggs locket på. Söndagsmiddagen levereras från kinakrogen eller pizzerian. Affärerna är en spegling av den livsstilen. Här är det inte lönt att installera franska fiskdiskar med levande skaldjur och fiskar. De hade simmat runt där till de dött av ålderdom.Allt går inte att förklara med det resonemanget. Som till exempel hur Tesco blivit Europas förebild för livs­medelskedjor. Det kan väl inte vara den brittiska matkulturen? Någon sade att det är Tescos lojalitetskort som gör dem starka. Skulle ju å andra sidan kunna bekräfta min tes; lojalitetskort gör det möjligt att exakt registrera kundernas matkultur…