Lågpris är inget att vara rädd för
Den socialdemokratiska tillväxtkongressen slutade med bakslag för de som ville ha liberalare regler kring etableringar av lågprisbutiker. Vad är man rädd för?, frågar Fri Köpenskaps ledarredaktion i veckans ledarartikel.
Matpriserna i Stockholm är högre än i Göteborg. Skillnaden har varit så stor som 15-20 procent och har förklarats av att det i Göteborg av tradition har funnits fler lågprisbutiker.
Framgångsrika handelsentreprenörer har utmanat de etablerade kedjorna och pressat prisnivåer i rikets andra stad. De främsta exempeln är LL:s och Willys Cash som slagits ihop och blivit Willys med riksspridning.
Sedan ett antal år finns Willys även i Stockholmstrakten och har tillsammans med Prisextra, Maxi och City Gross skapat en ny dagligvarustruktur i Stockholmsregionen. I veckan ingvigdes en Super-Willys i Rissne i Sundbyberg och Prisextra är långt framme i planerna på en ny enhet på Storängsbotten i Stockholm.
Det håller inte längre att förfasa sig över lågprisbutikernas torftiga utbud av varor och brist på manuell betjäning. De etablerade allivsbutikerna har börjat lära sig att hantera konkurrensen. Det sker genom att möta upp lågpriskedjornas billiga varor med ett eget lågprissortiment samtidigt som man kan hålla en hög kvalitetsprofil.
Det är inte längre helt riskfritt att satsa på lågpris. Efter hand kommer de att äta på varandra och det kommer alltid att finnas ett behov av ett alternativ till lågpriskedjornas billiga egna märken och begränsade varuutbud. Lidl har redan fått känna på att konkurrenterna slår tillbaka och försäljningen har inte nått det som man räknat med.
Men det finns fortfarande en stark vilja hos ledande politiker att stoppa nya aktörer att ta sig in på den svenska marknaden.
På den nyligen avslutade socialdemokratiska tillväxtkongressen blev det tyvärr bakslag för partistyrelsens linje om en mer öppen attityd. Bland ombuden fanns ett stort antal kommunalråd som inte vill ha några sprickor i sitt maktmonopol.
