Mr Fri Köpenskap hyllar respektlösheten
Holger Westerberg – Mr Fri Köpenskap, denna tidnings ledare nästan från starten och i mer än tre decennier – sitter hemma i Brommatrean och är rätt nöjd. Det är strax före jul och han har gått i press. Igen. I handen har han årets upplaga av Hemkalendern.
För bara en sak kan konkurrera med de 33 åren på Fri Köpenskap: de snart 60 med Hemkalendern. Månadsalmanackan med konstbilder, som blivit Gott Nytt År-present till trogna kunder framför allt i Vivobutiker över hela landet, är årsbarn med Fri Köpenskap och kommer ännu ut i 160 000 exemplar.
– Jag visste inte mycket om konst när jag började. Men jag fick träffa många konstnärer och efterhand så lärde man sig.
Och så uppstod ett livsintresse. Hemma har han nu väggarna fulla med verk.
Arbetet med kalendern är det sista Holger Westerberg behållit av ett intensivt yrkesliv.
Det började i Luleå där pappan var grosshandlare i bröd, mjöl och kolonialvaror. Under krisåren fick Holger hjälpa till att kånka på stora brödkartonger. Han gick latinlinjen i läroverket och skrev i skoltidningen, både debattartiklar och glödande kärleksdikter. Men skrivandet lockade inte som yrke – då.
På Kuriren blev det att skriva notiser, reportage, dödsfall, föreningsmöten och – roligast – filmrecensioner. Det kom tre nya filmer i veckan till Luleå så det var en del att se och skriva.
En gång när Holger sablat ned en film kom ägaren till Röda Kvarn upp på tidningen och hotade dra in bioannonsen om den där Westerberg skulle fortsätta recensera. Men Kurirens chefredaktör gillade inte påtryckningar. Holger fick recensera vidare, Röda Kvarn annonserade inte – i ett par månader.
En första erfarenhet av annonsbojkott var genomliden. Det skulle bli mer senare.
Efter två år kändes världen som volontär i Norrbotten trång, och en annons om att tidningen Fri Köpenskap sökte redaktör kom lägligt. Han reste till Stockholm och fick tjänsten.
AB Svenska Kolonialgrossister hade bildats några år tidigare och där fanns stora visioner. Sverige var fullt av specialbutiker som under kolonialgrossisternas överinseende skulle kunna utvecklas till livsmedelsbutiker – och så småningom till de dagligvarubutiker vi känner i dag.
– Jag visste inte ett jota om branschen
när jag började, erkänner Holger. Men jag
förstod snabbt att det inte kunde fortsätta i handeln som det gjort i 200 år.
För ASK och för deras nystartade tidning Fri Köpenskap blev det en nästan daglig kamp mot de skråmässiga indelningarna av handeln.
Kampen var inflammerad. Den nya tidningen skulle knäckas och nästan från första numret utsattes Fri Köpenskap för annonsbojkott från leverantörshåll. Det skulle pågå i fem år och kosta uppskattningsvis en halv miljon i dåtida pengar.
Tiden efter kriget var full av regleringar och det fanns mycket att slåss för och mot: långvariga ransoneringar, planhushållningspolitik, bruttopriser, affärstiderna och ideliga prisstopp.
Tidens stora ämnen i butikerna var djupfrysning och självbetjäning.
– Jag såg ett fryslager i Halmstad och blev eld och lågor för den nya metoden, ja ny, även om en norrlänning förstås vet att livsmedel håller sig bra ute i kyla.
Fri Köpenskap predikade kylans lov och ASK-grossisternas handlare kom att bli fryspionjärer i Sverige. Hemma hade Holger en testbox på 300 kilo och bedrev undersökande journalistik om hur nya produkter klarade sig i fryskedjan.
Från USA kom idén om självbetjäningsbutiker och 1953 reste Holger Westerberg över för att studera dem närmare.
– Jag tog en fruktansvärd massa bilder och kom hem och publicerade reportage efter reportage.
Artiklarna i Fri Köpenskap följdes upp med föredrag och bildvisning. Holger Westerberg var vid det här laget inte bara journalist utan även missionär för de stora nyheterna som skulle förändra folkhemmet.
Vid mitten av 50-talet hade Holger åter varit i USA och sett självbetjäningsbutiker i full sving. Tillsammans med en kollega tog han som uppdrag att utveckla en tynande butik i Västerås. In med amerikanska metoder, varorna skulle vara i butiken, inte ligga på lagret, mer plats för störtskyltning, sänkta marginaler på lockvarorna.
– Det gäller att få in folk i butiken sade jag till handlaren som undrade.
Det blev succé. Varorna räckte inte. Grossisten fick telefonsamtal mitt i natten om påfyllning.
Och det blev reportage i Fri Köpenskap om hur det var tänkt och vad som hände. Aktiv journalistik och publicistisk pedagogik à la Fri Köpenskap på 50-talet.
– Respektlöshet är en av tidningsmakeriets grundläggande egenskaper, säger Holger eftertänksamt. Kanske tänker han på äventyret i Västeråsbutiken.
Finns det andra reportage som du minns särskilt väl?
– Allt vi gjorde om förpackningsutvecklingen. Reportagen. Tävlingen om årets förpackning som kom till 1966.
– Och så när jag skrev om den första datoriserade butiken i USA. Jag var på en USA-resa och fick av en tillfällighet höra om en butik med koder på varorna och terminaler i kassan.
Har du haft några förebilder inom tidningsvärlden?
– Ja, Jolo. Och Alf Henrikssons aforismer.
En annan förebild, anar man, var Bengt Lundegard, ASK:s första chef. Han var en flitig stöttepelare som skickade PM och kom med tips och råd. En tidningsägare som brann för sin tidning.
– Förresten hade vi även på den tiden Konsumbutiker bland prenumeranterna. Annars brydde sig ägarna mest om trycket och färgen och tyckte inte om svordomar i tidningen.
– Vi var aldrig någon megafon. Det var liberala synpunkter som dominerade i styrelsen, och det var viktigt.
I 33 år var du en starkt engagerad journalist, chef och branschföreträdare. Hur laddade du batterierna?
– Jag har motionerat mycket, särskilt simning. Och när det var som jobbigast sprang jag varje morgon. Tre kilometer.
Mats Lundman
