Feldt och Åsbrink: Behåll Vin & Sprit
Den dag svenska staten deklarerar att den är tvungen att sälja Vin & Sprit AB kommer företagets värde att falla kraftigt, skriver de båda förra socialdemokratiska finansministrarna Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink i en debattartikel i Aftonbladet på onsdagen.
Deras artikel är ett svar på ett inlägg från Systembolagets tidigare vd, Gabriel Romanus, och förbundsordföranden för nyketerhetsorganisationen IOGT-NTO, Sven-Olof Carlsson.
Vidare hävdade Romanus och Carlsson att Vin & Sprit hängav sig åt världens mest aggressiva marknadsföring.
Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink gav på onsdagen svar på tal. I en debattartikel i Aftonbladet kallar de Romanus och Carlssons artikel för en konspirationsteori av det mera lågsinta slaget.
Vår erfarenhet är att Vin & Sprit AB bemödat sig om att vara ett föredöme i branschen när det gäller etik och att företagets marknadsföring på exportmarknaden varit mer återhållsam än de flesta av de internationella kollegorna, anser Feldt och Åsbrink.
De hävdar också att ingen sade något under de tre år på 1990-talet då både finans- och socialministern var folkpartister.
Och ingen av de många borgerliga politiker som varit och är styrelseledamöter har slagit larm om vare sig sabotage eller brutalitet, skriver Feldt och Åsbrink.
De båda ex-finansministrarna motsätter sig också att Vin & Sprit säljs:
Den dag svenska staten deklarerar att den är tvungen att sälja Vin & Sprit AB kommer företagets värde att falla kraftigt – något som drabbar varje företag eller tillgång som saluförs tvångsmässigt. Den säljare som inte kan tacka nej till ett bud, hur dåligt det än är, blir ett lätt byte för smarta köpare, skriver Feldt och Åsbrink och tillägger:
Naturligtvis kan riksdag och regering sälja Vin & Sprit till underpris. Men någon rimlig förklaring till varför svenska skattebetalare skulle bestå det alkoholkapital Romanus-Carlsson utsett till sin huvudfiende med en sådan gåva ges inte, annat än att samma skattebetalare därav anses få ett renare samvete. Det gäller tydligen även om de privata ägarna använder samma brutala metoder i sin marknadsföring som Romanus-Carlsson pådyvlar Vin & Sprit.
Feldt och Åsbrink konstaterar till sist att det förvisso finns partier som påstår sig vilja sälja ut Vin & Sprit AB. Men de gör det av uppenbar åtrå efter pengar – priset ska vara högt. Och med den inställningen bör man undvika att måla in sig i det hörn där Romanus-Carlsson vill placera den svenska staten.
