Svenskt Näringsliv gör det folkliga upproret till sitt
Det verkade omöjligt. Men det gick. Det är rubriken på en annons från Svenskt Näringsliv där organisationen kopplar ihop striden kring almarna i Kungsträdgården 1971 med ett budskap om ökad frihet för näringslivet, snabbare tillväxt och frihet från byråkrati.
Hur det går att få ihop dessa beståndsdelar?
– för Svenskt Näringsliv. Fast för de flesta andra, speciellt de som var med de där majdagarna 1971 i Kungsträdgården, så går det inte. Istället blir det en präktig logisk kullerbytta, både för de som stod bakom striden och framförallt för Svenskt Näringsliv.
Jag vet för jag var med 1971. Inte den där dramatiska gryningen då ridande poliser och motorsågsförsedda kommunalarbetare ställdes mot en folklig vrede och beslutsamhet. Men väl de flesta av de följande dagarna då en växande opinion fick politikerna i huvudstaden att till sist ge upp planerna på en jättelik tunnelbanestationen under Kungsträdgården, ett bygge som krävt att träden sågades ner.
Visst kan minnet svikta. Men jag kan omöjligt komma ihåg en enda direktör som kom ut från SAF (Svenskt Näringslivs föregångare) på närbelägna Blasieholmen för att ge oss sitt stöd i den uppenbart utomparlamentariska aktion som almstriden faktiskt var. Beslutet om nedsågningen hade ju tagits helt enligt alla demokratiska spelregler i Stockholms stadshus.
Inte heller minns jag en enda kostymklädd tjänsteman från SAF som likt många andra klättrade upp längs stammarna för att liggande i hängmattor högt upp i träden omöjliggöra att de sågades ner.
Nej, rollerna var tydliga. Näringslivets organisation oroade sig över en växande vänsterrörelse, demonstrationer och gatans parlament, nu som då.
Inget konstigt med det. I det ideala samhället med frihet för medborgarna och möjlighet till tillväxt som Svenskt Näringsliv, och väl alla andra också drömmer om, måste alla spela sin roll, från orealistiska, revolutionära världsförbättrare och hela skalan ut till de mest kallhamrade kapitalägarna. Det är i brytningen mellan dessa intressen som det dynamiska, livskraftiga och uthålliga samhällsklimatet skapas.
Men det försök som Svenskt Näringsliv nu gör att plocka politiska poäng på ett folkligt uppror under ett av de politiskt rödaste åren under efterkrigstiden är häpnadsväckande.
Vad kan vi vänta oss nästa gång? Vietnam har ju efter det förödande kriget mot USA genomgått en ekonomisk utveckling där flit och fokusering hos medborgarna skapat en enastående tillväxt.
Kommer Svenskt Näringsliv i nästa annons därför att romantisera FNL-rörelsen och säga att man helt stödde det vietnamesiska folket i kriget?
Och kommer organisationen om 30 år att se Reclaim the Street-rörelsen som symbol för frihet och tillväxt?
Framtiden blir spännande att följa.
Lars Thulin
Fotnot för icke-stockholmare: Almarna i Kungsträdgården står fortfarande kvar. Tunnelbanehallen ritades om, blev mindre och träden kunde räddas.
