I det här numret skriver vi om Världens mat. Redan nästa vecka, den 16 februari, firas det kinesiska nyåret. Jag funderar på hur mycket marknadsföring kring detta som vi kommer att se i Sverige? Den butik som har lite koll, tar in sju vanliga rätter som räknas som lyckobringande. Fisk som till exempel karp, dumplings, vårrullar, riskakan Nangao och rund gul eller orange frukt som mandariner och apelsiner.

Den 21 mars, på vårdagjämningen, inträffar Nouroz, som är det persiska nyåret. Den firas bland annat av de 150 000 iranier, kurder och afghaner som finns i Sverige.

I Irak firas Mors dag samma dag, också en anledning för många nysvenskar att fira.

Lite senare i år, mellan den 15 maj och 14 juni, inträffar Ramadan som avslutas med Eid-Al-fitr, då en halv miljon konsumenter har en stor mathögtid och ger varandra gåvor. En halv miljon, 500 000 konsumenter som kommer att ha köpfest. Matkostnaderna ökar med minst 3 000 kronor enligt gamla siffror från 2010 från Svensk Handel Det borde innebära en betydande satsning från kedjorna att nå dessa konsumenter från dagligvaruhandeln. Eller har branschen råd att ignorera 20 procent av befolkningen?

Utbudet av produkter finns nog, det som saknas är kunskap för att marknadsföra sig och förstå hur dessa konsumentgrupper handlar. De lägger ner mycket tid på att jämföra priser och produkter, storhandla och på att laga mat. De köper också stora förpackningar.

Lokala marknadsundersökningar och kontinuerliga dialoger med kunder som har en annan kulturell bakgrund innebär att kunskapen växer och marknadsföringen blir bättre.