För länge sedan när jag gjorde Stockholm till min hemstad jobbade jag inom hemtjänsten. Det var oerhört intressant att lära känna huvudstaden via de gamla människorna.I början av 1980-talet hade socialtjänsten inte behövt lära sig stava till besparing. Vi fick ibland jobba två och två tillsammans och man kunde även ha så kallade sociala ärenden. Det var en arbetsuppgift att ge social samvaro till någon som behövde det.Ett sådant pass inleddes ofta med att gå och handla. För senioren var det veckans höjdpunkt. När jag kom stod dramatenvagnen framme, hos damerna låg scarfen redan på axlarna, handskarna på hallbordet och kängorna på fötterna.Sedan bar det i väg i sakta mak till närmsta butik. Utrustade med inköpslista tog kundvarvet ändå sin tid, för trots att det stod formfranska på listan finns det ju många att välja på, liksom ost, skinka och frukt. Allt måste man ta ställning till och det är ändå härligt.Men nu är inköp en arbetsuppgift som de flesta kommuner inte godkänner som berättigat bistånd. Om det godkänns kostar det den en gång så arbetsföre och skattebetalande medborgaren ganska mycket.Så min fråga är: vilken kedja och butik blir först med att erbjuda inköpsassistans för de som faktiskt vill gå och handla själva? Måste man dra in rutavdrag? Och sist men inte minst – skulle inte det här vara ett sätt att visa socialt ansvarstagande?Lisbeth Rauden,nyhetschef, Fri Köpenskap.