Det var Klassikern som utlöste det. Jag har under året kört nio mil Vasalopp, cyklat 30 mil Vätternrunda, simmat 3000 meter i Vansbro och ska snart springa 3 mil Lidingölopp. När man tränar behöver man prylar. Massor av prylar: våtdräkter, cyklar, skidor, skor, handskar, glasögon, valla, badmössor, simglasögon, ryggsäckar, vattenhållare och en massa annat. Ju mer man håller på, desto mer hämningslöst spenderas det.Värstingracecyklar på en bit över 50 000 kr, specialgjorda handskar för kvinnohänder, 1000 kr per par. Jag har tre, för varmt väder, kallt väder och regn. Jag är inte värst, inte alls. För det här är a mans world. Och regeln är enkel - desto dyrare och exklusivare, desto bättre. Med den senaste modellen på skida kan man kapa några minuter på Vasaloppstiden. För övrigt gäller den regeln även på de flesta andra områden. Dyr bil är bättre och snyggare än billig bil. Det finns bara ett område som tycks vara helt befriad från den logiken - mat. Här närs istället den märkliga idén att ju billigare man handlar desto smartare har man varit. Andelen av vår disponibla inkomst vi lägger på mat har fortsatt att sjunka. 2012 lade vi 20 procent mindre på mat än vad vi gjorde 2000, samtidigt som vi är maniskt intresserad av mat och olika dieter. Det går inte ihop- bra mat måste kosta. Det är med mat som med sportprylar - allt funkar men vill man ha bra produkter måste man betala mer. Marie SöderqvistVd Livsmedelsföretagen