Även fiskförsäljningen minskar. Sanningen är ju att vi, av många skäl, bör äta mer frukt, grönt och fisk och mindre kött. Vad är då orsakerna till denna paradoxala utveckling? För det är uppenbart att våra moderna matvanor gör att vi äter oförståndigt. Bekvämligheten bidrar säkert till utvecklingen. När vi köper allt mer färdiglagat åker potatisen och rotfrukterna ut. De gör sig inte i en sousvide-påse eller kyld låda. Där har ris och pasta avgjorda fördelar. Vem orkar skära till en sallad när det är köket man vill undvika. Tar vi klassiker som gratinerad falukorv, köttbullar, spagetti med köttfärssås – inga grönsaker. Kålsallad till pizzan och blodpuddingen kan man tänka sig. Rivna morötter ger något sorts grönsaksalibi. Det är egentligen bara ärterna till wallenbergaren som känns naturliga. Vår nyvunna insikt om att man kan gå ner i vikt genom att äta lite kolhydrater och mycket fett sätter säkert också spår i konsumtionen. Gärna kött och sås, men ingen potatis. I och för sig gärna grönsaker, men framför allt ost, smör och choklad. Hjärnan sägs må bra av fett, så vad händer? Vi tar till oss det senaste om kött, ost, sås och fett. Lättprodukterna är ute. Smöret är okej, i en sådan utsträckning att det blir smörbrist. Och så kan det ju inte vara så farligt med en liten potatis. Plötsligt är allt tillåtet.Allt det nyttiga som vi har ätit av plikt förpassas till kolhydraternas bakgård. Mest ledsen är råkosttallriken. Den som ingen egentligen gillat men alla suttit och tragglat med. Nu har sanningen hunnit ikapp majskornen, morötterna, ananasskivan och den obligatoriska Kesoklicken. Är det så att vi vet vad vi ska äta men blir allt mer oförståndiga? Jag kan inte låta bli att sätta in dagens situation i lite historiskt perspektiv. Vi har en matkultur som bottnar i mjölk och kött. Det var de färskvaror vi hade tillgång till året runt. Där finns vår nedärvda känsla för maten. Vi kan steka en köttbit. Alla kan göra något på köttfärs. Fläskfilé finns det tusen sätt att fixa till, liksom kyckling. Men vegetariskt? Vem kan köpa ett paket linser och göra något på måfå.1940- och 1950-talen var funktionalismens tid. KF startade sitt provkök för att lära ut moderna och enkla metoder att laga förståndig mat. Jag var själv en del av denna utveckling, särskilt när jag tog över efter legendaren Anna-Britt Agnsäter på KF 1980. I dag finns inget kvar av detta. Folkbildningen kring mat blev omodern och hemkunskapsundervisningen monterades ned. Enkelt uttryckt är det ingen som tjatar om råkosttallriken längre. Jag tror att dagens försäljningsutveckling ska ses i ljuset av dessa förändringar – mer färdigmat, nya dieter för viktminskning och mindre kunskap om mat. Dagens stora matintresse, som skulle kunna resultera i mer kunskap, blir lätt krogkonster, smakorgier och middagsmys. Jag drömmer inte om råkostens återkomst, men konsumtionsutvecklingen går avgjort åt fel håll. Jag skulle gärna se att handeln och producenterna tog ett mer allvarligt ämnat initiativ kring våra matvanor. För det är där möjligheterna finns i dag.Christina Möller, matdebattör och f dprovkökschef för Coop