Jan Börjesson: Populär affärsidé som kan sluta illa
Matkassar hem till dörren är årets affärsidé om man får tro medierna. De flesta kassar är beräknade för fyra personer och kostar mellan 500 och 900 kronor i ordinarie pris och innehåller recept för vanligtvis fem dagar.
Jan Börjesson,
Fri Köpenskap och Fast Food.
Målgruppen är, så vitt jag förstår, dubbelarbetande barnfamiljer i storstäder. I kassarna levereras endast färska varor tillsammans med recept på hur tillagningen ska ske. Det låter naturligtvis bra och bygger delvis på principen att vanligt folk inte tycker om att handla mat eller anser sig inte ha tid till det. Lördag och söndag däremot lagas det delikatessmat om hushållet är intresserat och äger en kokbok. Om inte blir det pizzerian runt hörnet som får familjens beställning.Idén har blivit så uppskattad att flera företag nu satsar på att exportera verksamheten. En av anledningarna anses vara att Sverige har förhållandevis fler kvinnor i arbetslivet. Matkassar hem till dörren med färdiga recept är naturligtvis lockande, men frågan är vad som händer när vi kommer till kostnaderna. Sverige är inte precis Europas billigaste matland och en kasse med färskvaror samt ingredienser måste hålla hög kvalitet till rimliga priser. Därtill kommer kostnaden för utkörningen av varorna.En annan invändning, som främst gäller den inhemska verksamheten, är vad som händer om någon eller några i familjen börjar tröttna på utbudet i till exempel Linas matkasse? Kollar de då med andra företag eller söker nya varianter i sin befintliga matkasse? Har konsumenterna någon möjlighet att påverka utbudet? Problemet med den här typen av verksamhet är också att varorna – liksom recepten – inte får vara för avancerade, även om olika svårighetsgrader förekommer i vissa kassar. Hur har då den traditionella dagligvaruhandeln påverkats? Enligt mina undersökningar har handeln berörts minimalt och det beror delvis på att flera av matkasseföretagen köper sina produkter i den vanliga handeln. Dessutom är dessa företags intäkter marginella jämfört med de stora livsmedelsdrakarnas. Direkt stötande är däremot marknadsföringen i vissa företag, som påstår att skillnaden är liten jämfört med butikernas priser. I själva verket är merkostnaden minst 250–300 kronor, vilket knappast kan sägas vara försumbara belopp.Ett frågetecken är också att matkassen, som endast innehåller färskvaror, ska täcka fem middagar i en tvåbarnsfamilj. Det förutsätter att alla äter lika mycket av samma maträtt. Så är sällan fallet. Systemet med matkassar förefaller därför vara alltför likriktat. Drycker, bröd och andra frukostprodukter, djupfryst, kolonialvaror och naturligtvis tvätt- och diskmedel, schampo – och annat som ett normalhushåll använder under en vecka – måste också köpas i en vanlig butik. Lunchen är så vitt jag förstår kalkylerad som uteätande för samtliga familjemedlemmar; barnen äter på skolan/dagis och föräldrarna i anslutning till sina respektive arbetsplatser.Om samtliga inköp inkluderas blir totalkostnaden för familjen betydligt högre än om inköpen skulle ske i butik. Målgruppen är dessutom relativt flyktig eftersom den till stor del består av välsituerade småbarnsfamiljer. Konkurrensen kommer också att öka, bland annat genom att den vanliga handeln lätt kan kopiera verksamheten och skapa liknande lösningar för hushållen. Framgången för den här typen av verksamhet bör därför ses som en tillfälligt stark trend, som på lite sikt tappar marknad. Ett och annat företag kommer säkert att överleva, men med en delvis ny strategi och försämrad lönsamhet.
