Pär Bygdeson,vd, LivsmedelshandlarnaInget ont om Pommac, men jag vill ha det jag betalar för.Orden kommer från en handlare jag hade ett samtal med för ett tag sedan. Vi hade kommit in på olika frågor och den som han var mest engagerad i rörde de tillägg som finns för obekväm arbetstid inom handeln. Tillägg som saknar motstycke inom andra områden i Sverige och som hämmar utvecklingen för de som vill satsa på en karriär inom handeln.Systemet gör att en extraarbetande student kan tjäna 240 kronor i timmen. Att jämföra med en avdelningsansvarig som arbetar dagtid som då har drygt 130 kronor i timmen.Det är inte bara ovan nämnda handlare som känner på detta sätt utan detta är en vanlig uppfattning: ”Varför ska jag betala högst timlön till de som jobbar extra och varför känner mina fast anställda sig tvungna att jobba kvällar och helger för att få ut en tillräcklig lön?””Vad är dessutom obekväm arbetstid?”, fortsatte handlaren att fråga mig. Det som är bekvämt för den ene kan vara obekvämt för den andre. För den som pluggar är det väldigt obekvämt att jobba dagtid, medan den som har små barn troligen hellre vill jobba under dagtid för att det ska passa med dagis och skola.Dagens regelverk är från början av 1970-talet. Det var ett samhälle som i stora drag var mycket olikt det vi har i dag. Vietnam-kriget pågick fortfarande, Olof Palme var statsminister, en industriarbetare tjänade 14 kronor i timmen, en liter bensin kostade 85 öre, en liter mjölk 1:10 och en flaska Renat 33 kronor.År 1970 spelade Arnold Schwarzenegger in sin första långfilm: Hercules goes to New York. Få kunde då tro att den mannen, som de var tvungna att dubba till engelska för att han bara talade tyska, skulle bli guvernör i Kalifornien. Fram till och med 1974 kunde pappor inte ta ut ersättning för att vara hemma med sina barn. Att åka på utlandssemester innebar en biltur till Danmark eller Norge. Surfplattor och mobiltelefoner fanns enbart i Star Trek, som vi visserligen inte kunde se på eftersom det bara fanns två tv-kanaler.Med den bilden i huvudet är det lätt att förstå att väldigt mycket har blivit omprövat och ändrat på sedan dess och vi har gått från att vara ett mycket kollektivt samhälle till att bli mer internationella och individualistiska. Vilket rimligen borde sätta avtryck i hur lönestrukturen ser ut inom handeln.Jag för fram detta till arbetsmarknadens parter för att det är en stor fråga för många engagerade handlare som vill måna om den personal som vill satsa på att arbeta inom dagligvaruhandeln. Ge dem möjlighet att kunna få ut en så pass bra grundlön att de inte känner behov av att jobba kvällar och helger.Ingen av de handlare jag har pratat med har sagt att de vill minska den totala lönekostnaden utan de vill balansera om ett system som i dag systematiskt gynnar dem som jobbar extra.Jag är också medveten om att det inte är någon lätt fråga och att skyttegravarna är djupa, de tenderar att bli det efter 40 års grävande, men det är vår önskan från Livsmedelshandlarna att parterna inför nästa års avtalsrörelse börjar skotta ned lite jord i botten på skyttegravarna, såatt vi kan få upp frågan i 2012 års ljus i stället för 1972 års. Branschen är värd ett modernare lönesystem som gynnar dem som vill satsa långsiktigt på branschen.