Thomas Svaton, vd svensk DagligvaruhandelJust nu sliter Milkobönderna med sin framtida hemvist. Andra har mycket att fundera över för att trygga en överlevnad. Visst är det både charmigt och sympatiskt med små lokala producenter. Utmaningen som all tillverkande industri brottas med är hur man kan säkra återinvesteringarna och teknikskiftena. Fakta från Svensk Mjölk visar att produktionen under det senaste året sjönk med 3 procent. Numera producerar knappt 11 procent av de största mjölkgårdarna – drygt 35 procent av den totala produktionen. För några år sedan svarade 5 procent för knappt 20 procent av den invägningen.Hur liten kan produktionsmarknaden tillåtas bli innan importen tar över? Redan i dag har Arla problem med mjölktillförseln under årets alla dagar. Det är bekant för de flesta att kossorna mjölkar mer på våren än under hösten och med en sjunkande produktion räcker mjölken helt enkelt inte till för att producera alla syrade specialprodukter året runt. Import blir enda lösningen. Svensk livsmedelsproduktion måste få fast mark under fötterna. Just nu ser det mörkt ut. Produktionen fortsätter sin utförslöpa, livsmedelsförädlingen försvagas, likaså utbildning och forskning. Finns det då en framtid för den svenska mjölkproduktionen med en förmåga att tillgodose mejerierna med den mjölk som efterfrågas? Ingen enkel fråga att besvara. Visst kommer det att finnas små lokala uppstickare som bygger på skickligt entreprenörskap. Det ökade intresset för hållbarhet kommer säkerligen stimulera utvecklingen av när- och lokalproducerade varor. Gårdsmejerier skapar stor uppmärksamhet, samtidigt som liknande satsningar redan kört i diket med allvarliga ekonomiska konsekvenser. Mjölkbönder från både när och fjärran slogs i våras i dyra reklamkampanjer om storstadsbornas efterfrågan. Med hjälp av braskande annonser i Stockholmspressen och tv-reklam skulle konsumenter i Mälardalen övertygas om att också köpa mjölk från Skåne, Östergötland och Västergötland. Hur realistiskt var det att stockholmarna skulle förstå fördelen med att handla mjölk som uppfattas ha dagligen tillryggalagt 40–60 mil på våra vägar? Okända varumärken och svag distribution blev akilleshälen. Det dröjde inte länge förrän bönder och medierna började ifrågasätta de orealistiska satsningarna. Med stora förluster har nu det satsande företaget hamnat i en ekonomisk knipa. Kan då ”en krona mer för mjölken” rädda näringen? Milkos initiativ för några år sedan resulterat inte i någon bestående framgång. Marknaden efterfrågar förvisso lokalproducerade produkter i likhet med vad man gör i många andra länder, men inte till vilket pris som helst. Sverige lider av att råvaruproduktionen och förädlingen är alltför småskalig med svag konkurrenskraft och höga priser som följd. Den svenska jordbruksnäringen kommer att överleva, men inte på det sätt som de småskaliga förespråkarna drömmer om. Vägen till överlevnad bygger på att storskaliga och rationella produktionsenheter skapas i de mest produktiva jordbruksregionerna. Förädlingsindustrin måste fortsätta sina tuffa rationaliseringar. Småskalig förädling kommer självklart att finnas kvar men är inte lösningen på krisen inom jordbruket och mjölkproduktionen i synnerhet.