Horst Böhnkekonsult, tidigarechef för Dagab,Ikea och NKVad har hänt under dessa år? Hur såg det ut då och vad har blivitsämre? Här är några exempel från den gamla goda tiden.Man kunde ställa en cykel olåst på gatan och ingen stal den … i Stockholm.De flesta hus var olåsta under dagen fram till klockan 21. Portvaktenlåste då porten och öppnade den igen klockan sju. Barnvagnar somparkerades i trappuppgången behövde inte låsas. Butikerna låste intein cigaretter eller rakblad i stöldsäkra skåp. Inget larm på kläder,väskor eller annat behövdes då. Inga larm vid utgången från butiker.Företag som Securitas fanns inte.Vi som kom till Sverige fick jobba från första dagen. Vi lärde osssvenska genom praktiskt träning, dagligen och på kvällskurser. Mångainvandrare som senare kom till Sverige kan efter flera år varken talasvenska hjälpligt eller försörjer sig själva. Jag vet det för jagföreläser på olika arbetsförmedlingar för arbetslösa ungdomar. Detfinns självklart undantag.Stölder i butiker av personal och kunder förekom knappast. Men redan islutet av 1980-talet var Sverige sämst i Europa vad gäller svinn ibutiker. Den upptäckten gjorde jag under 1985–1990 på varuhuset NK iStockholm. Då möttes årligen ledarna för ett 20-tal av de störstavaruhusen från olika länder.En ofta bortglömd orsak till dagens moraliska förfall är att ungdomensförebilder – ansvariga i politik och näringslivet – nästan dagligenhamnar i rubrikerna efter skandalöst beteende. Allt detta fanns inteheller för 50 år sedan – eller åtminstone visste man inget om det.Vi växte upp med en enkel världsbild: Det onda var ryskt och fanns iöst och det goda var amerikanskt och fanns i väst. I dag vet vi attdet onda finns mitt bland oss och förstör mer och mer av det goda, somockså finns bland oss.Vad har blivit bättre?Hela varudistributionen till dagligvarubutikerna till exempel.Jag arbetade i Årsta partihallarna i Stockholm under 1960- och1970-talen. Bilarna lastades för hand eftersom vi inte hade någratruckar. Det gällde att ställa kartonger och lådor på bilens flak såatt man kunde klara en tvärnit utan att allt ramlade omkull. Var detkallt lade vi filtar på frukten så att den inte frös på vägen tillbutiken. Framme vid butiken fanns ytterst sällan en lastkaj. Med enpirra som hjälpmedel körde vi varorna till butiken. Jag minns de tungaapelsinlådorna med två fack, otympliga och stora som vi ibland fickbära ned i källaren eller Finnerödjas klumpiga 20-litersjordgubbslådor.Vi tog i regel betalt vid leverans. Följesedeln som chaufförerna fickmed sig var samtidigt en faktura. Den var handskriven och manuelltuträknad, ibland med en remsa från räknemaskinen. Chaufförerna lämnadepengarna vid hemkomsten i bankens kassafack som inte var låst. Bankensatt in pengarna på vårt konto nästa morgon. Då kunde man lämna sedlaroch växel. I dag vill och kan bankerna inte ta hand om pengarna pågrund av rånrisk.Här har det blivit en dramatisk förbättring. Varorna packas i burar.Bilarna har liftlucka och oftast en pallyftare, ibland batteridriven.Butikerna har lastkajer. Det är bara att dra av burarna. Ingenbetalning vid leveransen. Otroligt vilken förbättring det har blivit för lagerarbetare och chaufförer.