Ewa Wildmark, frilansjournalist, bosatt i HollandOch medan svenskar alltid lever nära naturen och därmed får en naturlig fostran, har naturintresset i Holland vaknat under de senaste årens extrema ekonomiska uppsving. ”Vi ger området tillbaka till naturen”, är en poetisk slogan som innebär att en lapp svindyr mark lämnas åt sitt öde och inom ett par år består av monokultur av brännässlor och sly.Detta lär knappast kopieras i Sverige. Men handeln har all anledning att förbereda sig på strid. Miljörörelsen i Europa har flyttat strålkastarna från producenterna till handeln, vilket visat sig vara mer effektivt. I Tyskland, där det började, var det säkert befogat. I Holland har man fått ta till grovt artilleri för att skrämma ut kunderna från affärerna. En tomat, morot eller äpple med en gnutta för mycket bekämpningsmedel är mycket sällsynt. Men på de allra flesta finns spår som ligger inom den lagliga gränsen.Alltså försöker miljörörelsen tvinga handeln att sänka kraven som man gjort i Tyskland. Sedan en tid redovisas provresultaten på en speciell hemsida: weetewatjeeet.nl . ”Kedjan har i motsats till andra livsmedelskedjor inte vidtagit några åtgärder för att förhindra hälsorisker från bekämpningsmedel på frukt och grönt”, står det intill alla utom tre livsmedelskedjor. Att man håller sig inom lagen, förtjänar inget erkännande. Nej, här gäller det att utmåla handlaren som en samvetslös giftmånglare. Men vem är det som sänkt gränsen? Lidl har varit radikalast och sänkt till en tredjedel av minimigränsen för rester av bekämpningsmedel, Super de Boer till hälften och Aldi 80 procent. Lidl har knappt fyra procent av den holländska marknaden, Super de Boer kämpar för sitt liv i spillrorna av Laurus-kraschen. Inte direkt de starka trendsättarna. Men gör någon en normal källkritisk granskning av argumenten? Handeln kräver att regeringen griper in. Miljörörelsen i Holland finansierar till stor del sin verksamhet med skattemedel. Det svider naturligtvis dubbelt i en handlarsjäl när man inte bara utmålas som ett hot mot folkhälsan utan också tvingas betala för detta via skattsedeln. Intressant i sammanhanget är att kampanjen inte tar upp klimataspekten. I stället uppmanar man konsumenterna att äta holländska grönsaker eftersom där finns mycket färre rester av bekämpningsmedel än på spanska och italienska. I Sverige har Naturskyddsföreningen valt en annan väg. Här har tomaten valts ut som roten till det onda. Men nu är det inte fråga om bekämpningsmedel – här gäller det klimatet. Troligen har man kopierat en brittisk rapport. Svenskt sigills rapport, som visade att 57 procent av de svenska tomaterna kommer från växthus som värms med flis, tigs ihjäl. Nyligen var jag på en invigning av en liknande anläggning i Holland med svensk teknik. ”Här odlas miljöneutral paprika”, skrev en av Hollands största dagstidningar. En stor del av skörden exporteras till Ica.Men de svenska handlarna behöver i alla fall inte gräma sig över skattepengarna. Naturskyddsföreningen redovisar stolt sina intäkter enligt ett system som för tankarna till kreditkortsmarknaden. Guldkort – över 30 000 i bidrag – kommer från bland annat Rexam, som årligen producerar 54 miljarder burkar till jättar som Pepsi. ”Deras insats är en långsiktig investering i en friskare natur och sundare miljö.” Silverkort har Volvo, Europacar, Tetrapak, med flera. Under brons, de som inte vill investera mer än 5 000 spänn i en friskare natur och sundare miljö, hittar vi Ica. Skulle kanske löna sig att gradera upp sitt avlatsbrev.