Carina Holmberg,ekonomie doktoroch konsultBesöket var mycket inspirerande och med hem fanns smak- och doftupplevelser, grönsaker, ostkaka och palt (som är svår att få tag på i Stockholm). Samtidigt går jag därifrån med en obehaglig känsla av att ha varit på en utställning för utrotningshotade arter. På Smaklust visades mathantverk som bedrivs i småskalig form. I mässtidningen läser jag ”Det småskaliga mathantverket skapar unika produkter med smak, kvalitet och identitet som industrin inte kan ta fram.” Den goda råvaran och den varsamma hanteringen av dem var i fokus, liksom de traditionella recepten – för många av oss smakminnen sedan barndomen. Mötena mellan konsumenterna och producenterna var livliga, det förefaller finnas ett påtagligt intresse och besökarna föreföll väl blandade i både åldrar och stilar. På ren svenska var det trångt, men på ett trevligt snarare än irriterat sätt.Vilka andra arenor finns för den här typen av möten? Bondens marknad för storstadsbor som vill handla direkt av bonden är ett alternativ som fungerar väl men som endast ett fåtal har tillgång till. Gårdsbutiker för den som passerar är ju trevligt, men inte är det särskilt miljövänligt att vi åker bil för att köpa ekologiskt i små volymer. Handelns oslagbara fördel är att knyta ihop producenter och konsumenter och skapa en effektiv och attraktiv handelsplats. De skulle kunna vara finfina platser för spännande möten kring mat och mathantverk. Några är bra, men de flesta känns logistiskt effektiva men sterila. Kanske har vi drivit effektiviteten för långt, kanske har konsumenterna varit för flata och prisfokuserade, kanske har ekonomerna haft för mycket att säga till om. Man kan grunna över varför vi är där vi är, men det viktiga är ju att bestämma var vi ska. Om intresset för Smaklust är ett uttryck för att konsumenterna efterfrågar det småskaliga mathantverket, hoppas jag att handeln med all sin kompetens kan hantera säsongvariationer, varierande volymer, produkter som inte kan listas nationellt och annat som kan vara avvikande i arbetet med den lokala och småskaliga verksamheten.Att stödja det småskaliga mathantverket behöver inte betyda att man säger nej till det som industrin producerar. Jag är inte motståndare till utveckling eller fabriksproduktion. Jag är bara väldigt trött på likriktning och uppskattar att ha valmöjlighet. I den bästa av världar borde inte Smaklust behövas. I den bästa av världar skulle det småskaliga mathantverket finnas på plats i våra dagliga mötesplatser, dagligvarubutikerna, sida vid sida med industrins produkter. Här finns en strategisk möjlighet för branschen att göra en annan sorts samhällsnytta än det man vanligen inkluderar i sina sociala ansvarstaganden.Risken finns kanske annars att framtidens barn får se småskaligt mathantverk på Skansen eller i en virtuell version på Nordiska museet. Det låter rent osmakligt!