Nils Eric Näslund, dagligvaruveteranoch krönikörJa, då kan jag berätta att det har sitt definitiva pris. Den anglo-saxiska pressen, som inte väjer för några intima avslöjanden om människors privatliv, har nyligen berättat om Wal-Marts hänsynslösa kontroll av sina anställda isyfte att tillse att de inte bryter mot bolagets mycket långtgående policies , på någon enda punkt.Till sitt förfogande har företaget en särskild avdelning med 400 (!) anställda, som har som enda uppgift att tillse att de etiska och moraliska koder som finns faktiskt också efterlevs. Avdelningen leds av Kenneth Senser, en tidigare högt uppsatt tjänsteman från FBI och CIA.Kärlek på jobbet, särskilt med chefspersoner inblandade, tillhör det som är tabubelagt. Och det är just en sådan historia som nu rullas upp för öppen ridå, med de inblandade offentligt namngivna, och där ingen snaskig detalj är för liten för att inte publiceras. I fokus står en kvinnlig (numera före detta) reklamchef, som enligt uppgift haft en kärleksaffär med en av sina manliga medarbetare.Företaget har inte sparat på krutet för att avslöja affären. Man har lagt rabarber på parets mailväxling, som nu offentliggörs ner i minsta stavelse. Och man skickade en utredare till Guatemala (!), med uppgift att spana på paret, en utredare som sedan kom hem och rapporterade ”att han avlyssnat parets förehavanden genom en stängd hotelldörr, och därvid hört både grymtningar och stönanden”. Jojomensan.Det finns massvis med fler pikanta detaljer, men dom besparar jag krönikans läsare.Men brott och straff i företagsvärlden är värda en och annan reflektion, liksom också vilka metoder som är rimliga för att fånga in presumtiva syndare. Är det rimligt att en inköpare får sparken för att ha låtit sig bjudas på en kopp kaffe? (Det är det i Wal-Marts företagskultur.)Är det rimligt att avskeda en systembolagsföreståndare med 20-30 års tjänstgöring för - trots allt - ganska små försyndelser i kontakt med vin- och spritagenter? (Ja, uppenbarligen.)Men jag håller inte med, reservationslöst. Det har skett en enorm åtstramning på väldigt kort tid i synen på representation och gåvor, och det är väl gott och väl. Men i den övergång som skett - under de senaste tio åren - borde det väl finnas utrymme för ett visst överseende med enstaka övertramp, sådant som av någon inofficiell praxis ansågs okej då, men inte nu längre. Och det är viktigt att hålla uppmärksamheten riktad åt båda hållen så att säga. Lika lite som vi vill ha en mutkultur, lika lite vill vi väl ha en klappjakts- och angiverikultur av Wal-Martsnitt, där minsta förseelse får livsavgörande konsekvenser för enskilda personer, där avvägningen mellan brott och straff blir helt proportionslös? Och där det lurar företagsdeckare runt vart och vartannat hörn?Jag är övertygad om, att den så kallade Systembolagsaffären inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att omvärderas med hjälp av spadtag från någon grävande journalist. Janne Josefsson, kanske?Vill ni höra om Kenneth Sensers största kap?Thomas Coughlin, pinsamt nog en av grundaren Sam Waltons skyddslingar, avslöjades 2005 med att ha köpt prylar på företagets bekostnad för 500 000 dollar. Däribland öl, stövlar för andjakt, en jeep och en hel hundkennel! Klockrent fall, får man säga.Avslutningsvis ett klokt citat av James Cox, juridikprofessor, som -ombedd att kommentera Wal-Marts framfart mot sina anställda - sa: En del saker skulle nog må bra av att stanna under täcket, om ni ursäktar uttrycket. Den här sortens publicitet är inte bra för nån, hur rätt man än har.