”Kan vi kalla det här för fond?”
Ett rum med ett skrivbord och en lampa. En stor krukväxt. Kvällning. En gumma, sittande på en låg pall försöker få på sig sina kängor.
In träder chefen.
– Ska vi göra färdigt den där kalvfonden till vårt eget sortiment nu då.
– Nu? Sa gumman. Vet du vad klockan är?
– Det kommer att gå fort. Har du kokat en gryta fond som vi kan utgå från?
– Ja, jag har den på spisen. Vill du smaka?
– Nej tack, men jag ser att du har något onödigt här. Chefen lyfte upp ett par lagerblad ur grytan med en sked. De här äter man ju inte så de kan vi stryka direkt, så spar vi en slant på det.
– Men lagerblad gör grytan mustig, ska vi inte ha med en kock när vi ändrar i receptet?
– Då blir det bara dyrt. I manualen för våra egna märkesvaror står det att det ska vara prisvärt.
– Så här står det, sa gumman och läste ur manualen: Våra egna varumärken motsvarar vårt löfte om prisvärd, hållbar matglädje.
– Precis, prisvärd kommer först.
– Ja, ja, är det bara lagerblad det handlar om så tar vi bort det.
– Usch, usch rotselleri! Jag avskyr rotselleri! Ta bort det, så spar vi en slant på det.
– Det ska nog bli en fin fond även utan rotselleri, sa gumman och strök i receptet.
– Vad är det här? Morötter? Lök? Och tomatpuré? Det kan vi ersätta med de här pulvren, så spar vi en slant på det.
– Jaha, sa gumman. Nu ser man botten på grytan.
– Det här är ju groteskt! Chefen viftade med ett stort ben från grytan. Kalvben! Vem vill ha det på tallriken? Varför inte lite kyckling istället?
Det här är ju groteskt! Chefen viftade med ett stort ben från grytan. Kalvben! Vem vill ha det på tallriken? Varför inte lite kyckling istället?
– Kyckling istället för kalv? Du vet att det är två olika djur?
– Jag vet det så klart, sa chefen stött. Men vem kan skilja på kalv eller kyckling när man silat bort benen? Och så spar vi en slant på det.
– Jaha, då får det bli kyckling istället, sa gumman.
– Det här bli ju toppen, log chefen, det är mest vatten, så bra värde för konsumenten. Man ska ju dricka mycket vatten.
– Kan vi verkligen kalla det här för fond?
– Ja, vi har ju utgått från en fond, vi har bara gjort det mer prisvärt. I värsta fall får vi hitta på ett annat namn bara, vad tror du om ”Fond, typ”?
–Kanske behöver vi ta in nån som hjälper oss med namnet.
– Jag vet, tjoade chefen, vi ber våra konsumenter att hitta på ett namn om det behövs, så blir de liksom insyltade i det hela. Sen spar vi en slant också.
Gumman såg på när chefen rörde ned kalvarom, maltodextrin, majsstärkelse, jästextrakt, och olika medel för antioxidering, konservering och stabilisering.
– Ska vi inte lägga i en spik i grytan tycker du?
– Varför det? För extra mängd järn? Chefen funderade. Bra idé, men vi spar den tills vi gör en premiumfond.
– Varför är vi här, det är frågan.
– Det här blir ju jättebra, strålade chefen och försökte lukta på grytan utan att lyckas. Jag tror vi till och med kommer att få ett pris för den här fonden.
– Vet du vad, sa gumman, jag tror du har rätt.
Lennart Wallander, grundare och COT (chief officer of tomorrow) på Food & Friends.
Artikeln är en del av vårt tema Krönika.
