Ragnar Fransson: Inte modigt sluta sälja tobak
Ica Supermarket i Teg slutar sälja tobak – ivrigt påhejade av Icas och Svensk Dagligvaruhandels ledningar – och utvecklingen bevakas intensivt av såväl fack- som dagspress.
Ragnar Fransson, vd,Stockholms livsmedelshandlareförening, SLHF.En statlig enmansutredare ska fram till
ordförande konstaterar att man ”välkomnar om ett större ansvar läggs på
arbetsgivaren. Den anställde ska inte straffas, bara arbetsgivaren.”
Detta väcker två principiellt viktiga frågor där den första gäller hur
långt handelns ansvar sträcker sig när det gäller att skydda
medborgarna mot deras egna dumheter. Ska handeln ta de beslut som
politikerna inte vågar eller på goda grunder inte vill ta? Om samhället
anser att medborgarna ska ha tillgång till vissa varor under vissa
förutsättningar så har jag väldigt svårt att se att handeln har något
slags moralisk skyldighet att förhindra detta. Snarare ingår det väl i
en fungerande marknadsekonomi att handelns uppgift är att
tillhandahålla det som konsumenterna vill få tillgång till och som de
lagstiftande myndigheterna anser lämpligt?
Att den enskilde köpmannen själv väljer att sluta sälja tobak är
naturligtvis helt okej, men att ledande företrädare för handeln går ut
och kallar ett sådant beslut för modigt känns dels allmänt pinsamt,
dels ansvarslöst mot den uppgift de fått av sina uppdragsgivare,
köpmännen. Anser våra folkvalda att butikerna ska kunna sälja tobak,
folköl, herrtidningar, tändargas, muskotnötter, thinner,
nikotintuggummi, sega råttor och en massa andra produkter som kan vara
skadliga för folkhälsan så är det naturligtvis inte fegt av handlarna
att göra det. Handelns företrädares uppgift är i stället att arbeta för
att de regelverk som omgärdar olika typer av varor är anpassade till
verkligheten, och så utformade att butikerna upplever att de har en
rimlig möjlighet att följa dem.
Frågan aktualiserades vid den inspirerande SSLF-kongressen, där till
och med Janne Josefsson – som man haft modet att bjuda in – föreföll
instämma i Carl Jan Granqvists utsaga att ”köttfärsdebaclet” inte
främst var en fråga om folkhälsa utan om etik. Janne Josefsson var
väldigt tydlig med att det som verkligen upprörde honom var att Ica som
grupp utlovat en sak och att de berörda butikerna inte följde upp de
förväntningar som man då borde ha. Ord som ”svek” och ”lura” är inte
kul att höra, men utifrån Josefssons utgångspunkt kändes de inte helt
orimliga.
Just därför är det så oerhört viktigt att alla inom handeln tar sin del
av ansvaret och undviker att sälja ut det. Bygger vi upp förväntningar
vi inte kan leva upp till kommer det att bli fler dyra slutnotor att
betala, vare sig det beror på att vi accepterar regelverk som butikerna
upplever som orimliga att följa eller på att någon vill plocka billiga
popularitetspoäng.
Den andra frågan gäller ansvaret vid brott mot regelverket. Det är
naturligtvis köpmannens ansvar att informera alla berörda om de regler
som gäller. Men om någon bevisligen fått tillräcklig information är det
lika självklart den personens ansvar att tillämpa reglerna, vare sig
det gäller ålderskontroll eller att stanna vid rött ljus. Så vitt jag
vet är det ingen som hävdat att Anitra Steen (ny styrelseledamot i
Svensk Handel – vem tar nu ansvar för att driva frågan om vin och öl i
butik?) ska ställas till ansvar för alla de gånger som underåriga fått
köpa alkohol på Systembolaget. Hon behövde ju inte ens ta ansvar för
att en hel skolklass av hennes butikschefer tog emot mutor…
